Känns rätt

Jag skall inte tjata vidare om vädret även om det i sanning finns MYCKET att säga i detta ärende. Åtminstone om man har ordet i sin makt som jag. Eller är snackesalig, om ni hellre vill benämna det så.

Jag kan bara konstatera att det ligger något i talesättet "när man tror att man har nått botten, då finns det en bit kvar". Förutom kylan som jag klagade över igår, har vi numera också snöstorm. Det är vitt som i en semla vart man än tittar och mycket svårt att se var man är, vart man går och om det händelsevis finns någon i vägen.

Jag kan dessutom konstatera att det killar roligt i magen när man plötsligt noterar att bakvagnen på ens egen kombi är den del av fordonet som ligger främst i färdriktningen. Jag vet inte om det är det som kallas för vardagsdramatik, men det påminner åtminstone starkt om något åt det hållet.

Idag när jag skulle ut och köra bil försökte jag samtidigt som jag höll bilen på vägen ta på mig fingervantarna. Det blev jätteroligt flera gånger. Matematik har aldrig varit mitt favoritämne men säkert kan man räkna ut på något sätt hur många olika möjligheter man kan göra fel på innan rätt handske sitter på rätt håll på rätt hand. Jag prövade iallafall samtliga dessa varianter och dessutom flera gånger vilket innebar att jag hann komma fram innan båda handskarna var på.

Dessutom kunde jag notera att det spelar roll vilken hand man klär på först. Inte praktiskt så mycket som känslomässigt. Jag började med att klä på vänster hand och det kändes obehagligt ungefär som när någon drar med naglarna över en sån där svart tavla som vi födda på 60-talet och tidigare har insupit all lärdom via. Faktum var att det var så läskigt att jag var tvungen att klä av handen handsken och börja attackera högerhanden istället. När den var klädd gick det jättebra att klä på vänstran. Kan inte förklara varför.

Likadant är det emellertid med skorna. Jag bytte skor under dagen och när jag skulle ta på mig utevarianterna prövade jag att kliva i vänster sko först. Det gick inte. Blev fel, kändes fel, hela kroppen rös. Dessutom kunde jag knappt hålla balansen när vänster ben balanserade på en klack medan höger stod plant på golvet. Tvärtom var inga som helst problem. Kändes rätt.

Och nu skall jag klä på mig alla kläder jag har tillgång till, självklart börjar jag med höger sida av kroppen, jag skall vagga ut till min bil, köra de 300 metrarna hem, som jag inte kan cykla på grund av det arktiska klimatet, värma en frysburk med dinner surprise (flera rester i samma burk) och lägga mig med bakvagnen i färdriktningen i soffan.

Och allt detta känns rätt. Kan inte förklara varför.