Svensk standard

Jag tycker mycket om standarder. Generella system, ett gemensamt tänk, enhetlighet, helt enkelt. Sånt gillar jag. Och det finns, men inte fullt ut. På området finns mer att göra.

Igår morse noterade jag att en av mina massevis med halogenspotar i badrumstaket hade tackat för sig och ställt in tofflorna. Den ville jag byta. Omedelbart. Det gick emellertid inte för jag hade ingen extralampa hemma. Som tur är, är söndagarna veckohandlingsdag och med stora bokstäver skrev jag "halogenlampa" på inköpslistan. Timmarna räknades. Snart skulle ordningen vara återställd.

Innan jag åkte kontrollerade jag Watt-talet, jag har varit med förr och att komma hem med en mycket svagare lampa eller att få leva med polstjärnan i badrumstaket var jag inte intresserad av. Jag tycker nämligen även om helhetsintryck.

I affären hittade jag snabbt lampavdelningen, letade upp en lampa med 50 W på etiketten, konstaterade att ordet "halogen" fanns med på förpackningen och slog till.

När jag kom hem lät jag frysvarorna ligga och tina på kökgolvet, jag ville genast byta lampa.

Det gick inte.

Den halogenlampa jag hade köpt var försedd med en annan typ av stift än den sort som skulle sitta i taket. Lamporna var lika stora, hade samma Watt-tal, var av halogen båda två, men självklart var fossingarna olika.

Och det är precis det jag menar. Vad är det bra för? Varför inte nöja sig med EN (1) sorts stift och köra på det?

Idag måste jag åka till elaffären och få tag i en exakt rätt lampa. Längre än så kan jag inte vänta med bara elva av tolv takspottar i drift, det strider mot mitt livslånga kämpande mot kaos.

Och kanske skall jag föreslå att de som är i branschen går samman och fokuserar på en sorts stift, en sorts lampor och en sorts socklar. Jag skulle kunna tänka mig olika färger på lamporna: vaniljfärg på ljuset, puderfärg på ljuset, blåskimrande färg på ljuset och kritvit färg på ljuset. Under förutsättning att man sätter en standard även på dessa, förstås.