Jag har blivit varnad för att ensamma kvinnor på semester röner stort intresse från den manliga befolkningen i Egypten. Även damer i min höga ålder får sitt mått av uppskattning, förmodligen för att herrarna tror att försäljningen går bättre om man flirtar och ger komplimanger för full maskin.
Väninnan Cleo var för en tid sedan på semester i Egypten med sina två långbenta och rådjursögda tonårsdöttrar och detta renderade i stor lokal uppståndelse. En ensam moder och två flickor på semester SJÄLVA!!! VAD i hela friden tänkte fadern/maken på, undrade de manliga egyptiska försäljarna upprört. Lämna värnlösa kvinnor vind för våg på detta sätt? De frustade upprört.
Cleo berättade att maken var hemma, jobbandes för fullt, vilket för all del stämde. Han måste vara hemma och tjäna pengar till familjens försörjning, det var hans plikt. Även detta stämde. Han hade ett väldigt viktigt arbete. Stämde det också.
Att hans nya fru aldrig i livet hade tillåtit honom att åka med på semester med Cleo och flickorna även om han haft samma ekonomiska ställning som Paul Anka, brydde hon sig inte om att förtydliga. Det finns gränser för hur många förtroenden man bör ge främmande män.
Egyptierna skakade bekymrat på sina huvudet och betonade att detta bistra öde aldrig skulle kunna drabba deras fruar och barn. Egyptiska män tar nämligen HAND om sina kvinnor, här såg de en stor skillnad gentemot de svenska slarvpellarna till karlar.
Vid ett av dessa samtal gled tonårsdöttrarna iväg för att titta på shoppingutbudet medan Cleo stod och förklarade för ännu några säljare att jodå, hon var gift, jajamen, maken var hemma och jobbade, jajamen, och han var en underbar make, omtänksam, snäll och unnade sina närmaste allt, verkligen allt, jajamen. Allt detta stämde ju, i princip, och hon kände inga överhängande problem med att undanhålla dem den totala sanningen.
Efter en stund kom döttrarna tillbaka, försedda med de sötaste bebiskläder de kunnat hitta, utsmyckade med både kameler och pyramider på längden och tvären. Deras far och hans nya fru hade begåvats med ett litet flickebarn, endast 5 veckor gammal, och till denna halvsyster hade de köpt present. Dessutom hade de prutat och fått ned priset med icke obetydliga 10 % och varav hjärtat är fullt talar munnen. De trängde sig helt enkelt mellan säljarna och sin mor, viftade med bebisplaggen och berättade om sin lyckosamma insats.
Säljarna tittade på familjedramat med stora ögon. När de betraktat scenen en stund och anfäktats av förvirrade tankar och slutsatser, kände de sig manade att fråga till vem dessa plagg var avsedda? Inte fadern, fick de hoppas?
Flickorna svarade glatt att nejdå, de här kläderna skulle deras syster, drygt en månad gammmal, minsann få.
Syster? Fyra par ögonbryn höjdes mot de egyptiska pyramidernas toppar och samtliga där under liggande ögon stirrade chockerat på Cleo. Hon inte bara lämnade maken hemma att i sitt anletes svett arbeta och tjäna pengar, hon parkerade dessutom yngsta dottern, blott 35 dagar gammal, i den stackars mannens vård! Medan hon själv slog sig i slang med vilt främmande karlar i en bazaar. De var djupt upprörda.
Cleo kände att det var på sin plats att avlägsna sig medan hon fortfarande hade någon slags ära i behåll och gick tackande baklänges därifrån. Medan hon retirerade såg hon männen prata upprört med varandra.
Det där Sverige verkade vara ett märkligt land, ingen familjekänsla whatsoever, inget ansvar, fruktansvärt. Kallt lär där vara också. Förmodligen därför nyförlösta mödrar bara tänker på sina egna nöjen och åker på semester strax efter förlossningen.
Cleo fick gå ifred i just den bazaaren resten av veckan. Hon bevärdigades inte med en blick, föraktet för hennes erbarmliga familjesituation var så tydlig att hon hade kunnat skära upp den och äta den till middag.
Det tyckte hon var skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar