Konsten att packa

Snart bär det iväg till Egypten och jag har börjat tänka igenom packningen. Redan finns tio pocketböcker på plats i botten av min resväska då jag vill vara säker på att dessa verkligen får plats innan jag börjar skyffla ned oväsentligheter i form av kläder och skor. Tio böcker tror jag skall hålla mig flytande under en vecka. En per dag kan vara för lite, det har jag råkat ut för under tidigare resor.

I desperata fall, när jag läst ut allt som går att läsa inklusive vid poolen upphittade exemplar av Bamse, Kalle Anka på danska och vid något tillfälle också ett äldre nummer av engelska Goal, har jag även gett mig på barnens läxböcker och faktiskt på så sätt snappat upp både ett och annat om människokroppen och dess funktioner som jag inte varit helt på det klara med. En del av dessa funktioner hade jag föralldel stiftat bekantskap med rent praktiskt redan tidigare, men det är ju alltid roligt att få helhetssynen på saker och ting. Nu förstår jag samband på ett helt annat sätt.

Till exempel kan man inte bli med barn precis vilken dag som helst i månaden. Det finns ett mönster i detta system, kallat ägglossning, och under denna period samt framförallt dagarna innan denna period är det kritiskt. Sen blåser hesa Fredrik faran över till nästa gång.

Är man så gammal som jag kan man knappt bli med barn alls, det läste jag också. Fertiliteten befinner sig i nedförsbacke. Särskilt svårt att bli gravid är det om man VILL bli gravid. (Vilket jag verkligen inte vill, så att nu ingen tror sig läsa mellan raderna och kommer till någonslags slutsats åt det hållet.) Vill man däremot till varje pris INTE bli gravid, blir man det. Helt tydligt stod inte just denna slutsats i boken, men den har jag kompletterat med helt själv.

Sen har jag packat ned joggingskorna (stiger upp i gryningen och joggar på stranden, helt vansinnigt, fruktansvärt medan det pågår, men man känner sig sportig och spänstig efteråt), några bikinis att variera mellan samt solskyddsprodukter. I övrigt står det still. Behöver man mer?

Förr i tiden, på den tiden jag fortfarande var fåfäng och mån om att bidra till mänskligheten med ett tilldragande yttre, behövde jag två resväskor om jag skulle vara borta mer än en helg. I dessa låg skor, handväskor, smycken, bälten och oändliga mängder kläder för alla möjliga tillfällen. Att jag bara hann använda en bråkdel hörde inte dit. Hur kunde man känna i förväg vad man skulle vilja ha på sig flera dagar senare? Nej, se där.

Någonstans på vägen fram har emellertid mina val i livet förändrats och sist jag var iväg på resa fick jag kompletteringsköpa kläder då det tydligt stod skyltat att man inte fick intaga middagen på restaurangen enbart iklädd bikini.

Onekligen en missräkning.

Kanske är det lika bra att jag packar ned lite kläder också. Och ett par skor. Resten av väskan kan jag upplåta till min dotter som sannolikt redan fyllt sin och behöver allt ledigt utrymme hon kan få i övrigas väskor.

För nu är det hennes tur att bidra till mänskligheten med ett tilldragande yttre. I det avseendet har jag gått i pension.