torsdag 11 mars 2010

Konsten att parkera

Vi satt igår i glada vänners lag och pratade om parkeringsproblemet i rikets tredje största stad. Bor man i villa i förorten parkerar man på garageuppfarten, tar två små steg eller ett rejält kliv och befinner sig då som regel i hallen. Bor man i lägenhet i stan cirkulerar man först omkring i cirka 15 minuter, ivrigt spanandes efter en p-plats på gatan. Ibland finner man en plats samtidigt som minst två bilar till finner den och då kan gruff uppstå. Ibland med plåt- eller käkskador som följd.

Inget garanterar heller att den upphittade och vunna p-platsen befinner sig ens i närheten av bostaden. Man kan behöva gå långliga tider för att nå hem. Speciellt roligt är detta vid tillfällen av stort snöfall, stort ösregn eller stor storm, gärna i kombination med veckohandling.

Plåtskador kan även uppstå vid fickparkeringen eftersom det sällan finns utritade rutor där den ena platsen börjar och den andra slutar. Ibland har en Nissan Micra stått parkerad på gatan och det kan då vara obekvämt för Volvo V70-föraren att försöka skruva in bilen på den lediga platsen. Det är lätt att det skrapar i, här och var, på vägen in.

En manlig vän berättade i detta sammanhang att Passat tydligen har uppfunnit en fickparkeringsfunktion i sina bilar. Man kör upp jämsides den lediga fickan, kopplar in funktionen och därefter parkerar bilen i stort sett själv, efter att den har konstaterat att det överhuvudtaget är möjligt. I princip behöver föraren bara sitta där och titta på.

Det lät bra.

Fast jag fick genast utvecklingsidéer. Jag tycker att man borde kunna kliva ur bilen innan parkerandet inleds och börja uträtta sina ärenden medan bilen pysslar in sig på plats själv. I princip tycker jag att man borde kunna kliva ur sin bil utanför husdörren och därefter be den själv hitta en lämplig parkeringsplats och parkera samt återkomma framåt morgonkulan när bilen på nytt behövs för transport till jobbet. Vad den gör under tiden är bilens eget ansvar, likaså var den parkerar. Lite tåga och jävlaranamma tycker jag man borde kunna begära.

När dessa funktioner kommer skall jag köpa en Passat. Tills dess fortsätter jag med Volvon. I min Volvo är det jag som är kung.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar