Manlig och kvinnlig matematik

Jag vet att vi kvinnor stundtals kan känna oss rika bara genom att en utgiftspost som KANSKE skulle kunna uppstå, inte uppstår, varpå vi plötsligt får massor med pengar över att köpa skor och handväskor för. Det är kvinnlig matematik.

Numera har jag även en viss insikt i manlig dito.

En man i vänkretsen pendlar varje dag cirka 6-7 mil enkel resa med bil till jobbet och lägger i snitt ungefär 45-50 minuter för detta en gång på morgonen och en gång på kvällen. Under vägarbetsperioder, d.v.s. mellan mars och december, tar det längre tid.

Detta har länge varit en källa till stor munterhet och skadeglädje från min sida, då jag ju spenderar som mest 12 minuter på resan till mitt jobb. Och då får jag i princip släpa fötterna efter mig hela vägen och nästan gå baklänges vissa sträckor.

Idag när jag pratade med honom frågade jag om han inte hade flyttat de båda vistelseplatserna jobbet och hushållet närmare varandra på något vis sedan sist. Det hade han inte. Däremot hade andra förändringar inträtt som inneburit att han numera var stolt ägare till en kajak. Detta var lite långsökt för mig ur mitt perspektiv, men när han förklarat stod snart allt kristallklart.

Det hela började i höstas, när kylan kom. Då började han nämligen fundera ett tag på hur det stod till med vinterdäcken till bilen. Okulära studier visade att det stod illa till. De behövde pensioneras och nya behövde införskaffas.

Lämpliga nya kostade 2000 kr/styck vilket han raskt räknade ut skulle betinga ett totalbelopp på 6000 kr. Det tyckte han var mycket. För mycket. Vilket av bilens fyra hjul han inte tänkte använda under vintern förtäljer inte historien men så mycket kan jag säga att ekonom, det är han inte.

Därefter gick han in på Skånetrafikens hemsida och tog reda på vilka bussmöjligheter han hade att tillgå för sträckan bostaden-jobbet. Och slutligen konstaterade han att de ca tio dagar per år som vinterväglag råder i Skåne, skulle han kunna tänka sig att åka buss. Sannolikt skulle minst fyra av dessa dagar infalla på helger och kanske skulle han kunna jobba hemma åtminstone fyra av de övriga dagarna och då handlade det bara om två dagars bussåkande för honom på en hel vinter. Det kunde han leva med, tänkte han.

Sen kom vintern 2009-2010. Och i skrivande stund, den 9 mars 2010, har bilen inte rört sig ur p-fickan sedan första hälften av december.

Så här långt i berättelsen fnissade jag förtjust.

När han sedan berättade att han kliver på bussen klockan 6 på morgonen för att landa in klockan 07.45 på jobbet och sedan vänder tillbaka med början kl 17 och är hemma framåt 19 varje kväll, skrattade jag högt. I nästa fyra timmar per dygn åker karlen buss och gör ingenting. Hahaha, jag hade hellre köpt vinterdäck för 6000 kr. Eller för 8000 snarare, för jag hade förmodligen slagit till och bytt alla däcken.

Men... Det finns alltid fler sidor av samma mynt.

Min manlige vän skrattade lika glatt som jag och berättade att man kan se restiden som en belastning, men man kan också se den som ett jobb där man anstränger sig minimalt och dessutom med gott samvete kan sitta och läsa, lyssna på musik, prata obehindrat med folk i närheten eller ringa till kompisar utan att någon chef klagar. På hur många jobb kan man göra det? Och pengarna formligen rasslar in under tiden.

Varje månad lägger han normalt sett minst 3000 kronor i bensinpengar för att ta sig till och från jobbet. 3000 kronor gånger 3 månader är 9000 intjänade kronor (jag hjälpte honom att räkna ut det).

Dessutom kan man lägga till de 6000 kronorna för de icke inköpta däcken (som han numera är medveten om till och med uppgår till 8000 kr) vilket innebär totalt 17 000 kronor.

Busskortet kostar under samma tid 3000 kronor och han har således, genom att sitta på bussen och göra ingenting, jobbat sig till 14 000 kronor på tre månader. Netto.

- Och hur skulle du kunna fixa det, frågade han skadeglatt?

Jag tyckte det lät som svartjobb, men det påstod han att det inte var. Allt är helt legalt och han nästan grämde sig över att snön är på väg bort, för rätt som det är kan han köra bil med sommardäck igen, och han hade gärna velat ha en kajak till som sällskap för den han redan köpt för pengarna.

Det är manlig matematik. Känns mer framgångsrik på något sätt än kvinnlig.