Vår i trädgården

Först så är det vinter i flera evigheter, sen blir det plötsligt vår från en dag till en annan varpå trädgården tittar strängt och uppfodrande på mig och kräver städning och total makeover. Omedelbar städning och total makeover.

Jag försöker vända mig om och titta uppfodrande över axeln jag också, men tråkigt nog finns där ingen att titta på. Det slutar som vanligt med att det är jag som får ta hand om den förödelse som fågel och fä, kung Bore och Carl von Linné har rört till under några månader. Det känns inte helt rättvist, men jag har lärt mig att man inte kan överklaga till någon instans. Det är bara att bita ihop och börja klippa och kratta.

Förra helgen började jag med den främre delen av trädgården, den som syns. Det är inte slumpen som gör att jag börjar i den änden. Efter en timmes arbete var hela trädgårdsavfallstunnan full och jag hade dessutom två rejäla lövberg och ett halvt äppelträd som låg i väntan på sin tur till himlen via sopbilen. Det kändes som en lagom början och jag gick in och läste en bok.

Idag har jag fortsatt med andra halvan av trädgården. Jag har nu återigen en full trädgårdsavfallstunna och sex jättehögar med allt ifrån löv och grenar till gamla äpplen och granbarr vackert fördelade över tomten. Med tanke på att jag har tunntömning en gång i veckan så räknar jag med att bli av med sista högen någonstans i närheten av skolavslutningen i juni. Det känns onödigt utdraget men inte heller detta går att överklaga till någon instans.

Jag har också kunnat konstatera att två timmars krattande av blöta löv och tunga, tjuriga granbarr är fullt jämförbart med tre timmar i roddmaskin på gymmet. På högsta motstånd. Tro mig. Fortsätter det så här kommer jag att behöva förstärka kontorsstolen på höger sida längre fram i vår. Jag känner redan hur ryggmusklerna har börjat svälla.

Även björnbären har gett mig en del problem. Vad tänkte Gud när björnbären skapades? Att det kunde vara bra att ha en växternas stridsmaskin, en elak form av kamikazepilot som med illvilligt sinnelag kastar sig över alla de ser, klamrar sig fast med hullingförsedda taggar och rivs så mycket de orkar, om jorden någon gång blir anfallen av utomjordingar från Mars? Och som inte ens dör när man klipper av allt som syns ovan mark? Detta gör jag varje år och nu börjar jag förstå att just stympning verkar vara något som björnbär tycker om och behöver. Iallafall mina björnbär.

Tre bräder i planket måste bytas, delar av planket är klargrönt och om ingen har tjuvmålat det under vintern är det alger som måste tvättas bort innan jag laserar om. Jag har låtit såga ned två granar som när de kom bort, lämnade en yta stor som en fotbollsplan obeväxt och nu måste jag räkna ut något fiffigt sätt att fylla upp denna yta med något annat.

Och jag känner att det nog kanske inte var så himla dumt med snö och vinter iallafall...