Åskmoln över Ålabäcken

Härförleden satt jag och några branschkollegor i möte i ett konferensrum och tvingades under många timmar stirra två brunmurriga, blodtörstiga hundar i vitögat. Dessa var avbildade mot en gråsvart bakgrund på en oljemålning modell större och hade jag haft denna målning hemma hade jag förmodligen gått in i en djup depression efter högst två dagar. Vi övervägde att vända tavlan med motivet inåt, men vågade inte utan tog samstämt av oss våra glasögon istället. Eftersom vi alla är i åldern 40+ var detta tillräckligt effektivt för stunden.

Igår var det dags igen. Samma gäng skulle sammanträda en hel dag. Nu fick vi glädjen av att titta på en oljemålning föreställande ett flickebarn med antingen ett barnlik eller en illa behandlad docka i famnen. Hela tavlan andades vanmakt och desperation. Glasögon av.

Samtidigt började vi prata om konstig konst som drabbats av i andra sammanhang i livet. Två av mötesdeltagarna med militär bakgrund, tillika från samma militärförläggning, mindes plötsligt följande historia:

Konstutställning pågick i mässen. Bl a förekom ett konstverk tillverkad i flamskvävnad, blå med gula inslag, vilket enligt skylten under föreställde "Solglitter i havet". 22000 kr.

Övriga anställda betraktade med stort allvar och kännarmin konstverket, såg djupet i väven, kommenterade hur vackert solen glittrade i vågorna och tyckte att 22000 kronor var som hittat för ett verk som detta.

Mina humoristiska vänner trodde inte sina öron men hämtade sig raskt och bestämde sig för att bli konstnärer själva. Således stack de iväg till militärförrådet, kvitterade ut en filt, grå, vecklade ihop den lite fint och hängde upp den bredvid "Solglitter i havet". Under filten satte de upp en skylt med texten "Åskmoln över Ålabäcken". 14000 kr.

Enligt uppgift togs konstverket på allvar. Den visade på ett lysande sätt åskmolnens gråa skiftningar och flera tyckte sig skönja Ålabäcken i nedre delen av väven.

Men man tyckte den var lite dyr. Mer än 12000 kr tyckte man nog inte den var värd. Än så länge.