Jag har nu haft mina nya, fina vardagsrumsmöbler i tre dagar och är fortfarande jättenöjd, men inte så förälskad som jag var den första dagen, då jag var tvungen att liksom bara gå upp och titta på rummet sisådär var tionde minut.
Förälskelsen har övergått i kärlek, inte lika pirrigt, men tryggare och mer stabilt. Jag behöver inte gå och kolla på möblerna hela tiden, jag vet att de finns kvar och att de är lika fina fortfarande.
Nu har jag istället kommit till orosfasen.
Möblerna är vita. Jättevita. VITVITA. Allt på möblerna är vitt och jag plågar mig svårt med att tänka på hur det skulle bli om någon satte sig i dessa och åt choklad och spillde lite. Eller höll ett glas rödvin i handen och spillde lite. Eller satte sig med en tallrik spagetti med köttfärssås och spillde lite. Eller lade sig raklång med gräsfläckiga jeans i soffan.
Och jag funderar som bäst på om man kan sätta upp som en rimlig regel att ingen sitter i sofforna utan att man istället använder mattan som sittunderlag. Möjligen att man kan få sitta i möblerna om man tar på sig blåa skoöverdrag på fötterna och en sån där skyddsoverall som de har i livsmedelsindustrin inklusive en operationsmössa på huvudet. Och det enda som får konsumeras är vatten eller något annat färglöst. Gin, kanske. Vodka. Mjölk.
Jag försökte sälja in konceptet till barnen. De tittade oförstående. De gillade den delen som handlade om gin och vodka men i övrigt var de skeptiska.
Så jag kanske går in för plan B istället. Plastöverdrag. I genomskinlig plast. För det är väldigt fint med vita soffor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar