Enögd i solen

Har varit uppe sen 8 imorse, trots att jag inte somnade förrän framemot halvtvå inatt. Fågeljäklarna förde ett himla hallå på morgonkulan och det gick helt enkelt inte att sova längre. Märkligt nog tystnade de när jag kom ut. Förmodligen somnade de om.

Då var det emellertid för sent för mig att somna om, jag var redan klädd i fulkläder, och stod och valde mellan ett antal stimulerande uppgifter som jag skulle kunna ägna mig åt:

jogga 6 km
fönsterputsning
stensättning
byte av bräder i planket
fördjupat ogränsrensande

Delikata karameller alltihop. Valet föll på stensättning. Jag har en märklig drivkraft för utmaningar runt åttasnåret på morgonen.

Med facit i hand blev det en kombination av jogging och stensättning. Plattorna var nämligen lavade i diametralt motsatt ände av trädgården i förhållande till den plats där de skall utföra sitt nya prydnadsuppdrag. Vet inte hur jag tänkte förra året när jag lade dem där.

Att stensätta består av flera olika, lika roliga, moment. Först kånkar man alla plattorna från förvaringen till den nya placeringen. De första vändorna tog jag två plattor i taget. Sedan tog jag en. Sista vändorna fick jag vila på vägen.

Sen lade jag ut dem där jag ville ha dem.

Sen flyttade jag dem därifrån. För ovana stensättare kan jag berätta att det är svårt att lägga stenplattor utan att först göra diverse utgrävningar. För helt ovana stensättare kan jag berätta att det kan vara himla svårt att sätta stenplattor även om man först försöker ge sig på diverse utgrävningar. Allt vill inte utgrävas, nämligen.

I mitt fall behövde jag gräva en 5 cm djup och 30 cm bred ränna. Det var väldigt lätt. Inte alls många rötter. Inte alls tung lerjord. Inte alls svettigt. Inte alls. För ovana läsare kan jag berätta att detta är exempel på ironi i sin yppersta form.

Sedan lade jag ned plattorna och finjusterade deras placering och underlag med lite sand. Detta moment utfördes i hukande ställning. Inte alls extra jobbigt.

Att plattorna skulle sättas under diverse hängande buskar gjorde det hela varken lättare eller skojigare. Vid ett tillfälle lyckades jag dessutom snärta in en gren rätt i ögat och blev ögonblickligen enögd vilket inte på något sätt gjorde det hela enklare. Jag satte mig hårt på en jordhög och hann, medan jag försökte undersöka om hela ögat eller bara en del av det hade ramlat ut, tänka djupa tankar om det fina med tvåsamhet.

Om man t ex får en gren rakt i ena ögat när man stensätter under en buske, så har man ett öga till som tar hand om allt och ser till att man hittar dörren in till huset och sedan till badrummet. Ensam är stark men blind, är min kärnfulla sammanfattning.

Nu, flera timmar efteråt, vet jag på mer än ett sätt att jag har burit omkring på 30 st 6-kantiga, tjocka betongplattor à 2 ton som numera är nedgrävda i uteslutande rotbemängd mark. Jag har en rygg. Är väldigt medveten om den. Hej, ryggen!

Det blev fint. Har sedan fördelat matjord, krattat och nästan sått gräs. Hade inte mössen ätit upp både gräsfröerna och halva påsen i vinter hade jag sått gräs fullt ut. Har även putsat alla fönster utvändigt och legat i solen. Inte samtidigt, dock. Livet är banne mig helt underbart! Även för kapten Krok.