Idag har det varit vackert och soligt väder hela dagen och för instängda kontorsråttor kan det stundtals vara svårt att titta på asfaltläggare och byggjobbare som får tillbringa all arbetstid där ute i det fina. Man blir avundsjuk. Det blir vi däremot inte när det regnar i oktober, då sitter vi och myser, tänder några värmeljus, sveper en pläd runt kontorsstolen och tittar ut med skräckblandad förtjusning på byggjobbarna och asfaltläggarna som huttrar i regnsura kläder.
Men det är då det. Nu är vi avundsjuka.
Jag letade länge efter en anledning att skrika "släpp fångarna loss, det är vår" och kasta mig ut från arbetsplatsen för en stund åtminstone, och till slut kom jag på det. Jag behövde köpa ett frimärke. Jag skulle kunna gå till Pressbyrån på lunchen, köpa frimärket, lukta på blommorna, lyssna på fåglarna och därefter raskt gå tillbaka till kontorsdammet. Bra idé.
Men ensam är det inte roligt att gå och en kollega övertalades följa med på äventyret.
Vi begav oss och det var sol och blomdoft och fågelkvitter för hela slanten. När vi kom till Pressbyrån begärde jag att få ett frimärke, killen i kassan begärde sex kronor av mig i gengäld och först då upptäckte jag att jag hade tomt i plånboken. Solen gick i moln, fåglarna satte i halsen och blommorna vissnade.
Då uppenbarade sig meningen med att ha med en kollega på sig på sin lunchpromenad. På ingen tid alls grävdes det fram sex kronor ur kollegans plånbok, jag fick mitt frimärke, killen på Pressbyrån log lyckligt och fåglarna harklade sig och tog i på nytt. Jag var mycket nöjd.
Och imorgon tänkte jag föreslå att jag och kollegan går en runda och tittar på kläder...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar