Sedan, någonstans vid stor stark nummer två, övergick vi till walking down the memory lane. Har man känt varandra länge, har man jobbat ihop och har man jobbat ihop med andra, icke närvarande, men med lika stora personligheter som oss närvarande, finns det oceaner att ösa ur.
Vi påminde varandra om grodor vi sagt och grodor vi gjort och skrattade rått och elakt åt dessa. Med värme i ögonvrårna. För sånt kan man göra när man är vänner från hjärtat.
Jag höll mig till ölen Staropramen. Tjeckiskt öl, mycket lättdrucket. Glad i hågen anlände jag boningen i natten, skickade ett sms för att bekräfta att jag var home safe och hade överlevt, samt somnade på stället. Jag hade blivit en utmärkt soldat, tror jag. Behöver absolut inte de optimala förutsättningarna för att falla i sömn. En någonsånär slät vägg duger fint.
Jag hann lägga mig i sängen innan jag somnade, tro inget annat, och vaknade pigg som en lärkvinge vid 6-tiden på morgonen. Och fick då en chock.

För att skona känsliga tittare har jag bara tagit en bild på en liten del av eländet. Det som syns på bilden är utrymmet under mitt högra öga. Ett av de två som jag numera inte längre ser med och inte ens kan ha som prydnad.
Jag känner emellertid igen företeelsen. Sonen brukar se ut så när han tillbringat för mycket tid i dammig och kvalsterförsedd miljö. Jag tror det kallas allergi.
Detta har jag dock aldrig haft och jag känner spontant att jag nog inte vill ha det fler gånger heller. Men var KOMMER det ifrån? Vad är jag allergisk mot? Jag åt starka korvar, sallad, friterade potatishalvor och kyckling. Rejäl afterwork-mat och inget som jag brukar reagera mot.
För... Jag kan väl inte ha blivit allergisk mot after work? Eller öl? Det kan man väl inte bli? Väl? Please...?
Mot öl kan man INTE bli allergisk.
SvaraRaderaTvärtom är det väldigt bra för hyn och håret... ju.