Den perfekta modern

På onsdag fyller dottern år. En onsdag är en mycket dålig dag att fylla år på. Mitt i veckan, på en dag fylld av både arbete, skola och läxläsning och dessutom oerhört långt från all tillstymmelse till helg vilket ger obefintliga möjligheter till förbedelser i form av matlagning och salladsblandning.

För oss som är inblandade i den avdelningens arbetsuppgifter. Alla är inte det.

Bäst är att hon fyller år på en lördag eller söndag, tycker jag, eftersom det är jag som förväntas laga maten, duka, fixa fördrink, snacks, tårta, presentera ett välstädat hus och en fläck- och ogräsfri trädgård för att framstå som den alltigenom perfekta modern på den stora dagen då den närmaste släkten samt "rent-a-family" kommer över och firar. Det är lättare att fixa allt detta från bostaden en lördag än från kontoret en onsdag.

Men, den här gången är det onsdag som gäller och i den mån det går har jag börjat försöka förbereda åtminstone något i förväg så att jag slipper stiga upp klockan 3 och dessutom ta en semesterdag på onsdag för att få ordning på koncepterna.

Idag stod pajtillverkning, gräsmatteklippning och grova-ogräsrenset på agendan. Pajtillverkningen var relativt snabbt avklarad men gräsmatteklippning är ett lurigt uppdrag som ofta för andra uppdrag med sig. Man börjar klippa, upptäcker maskrosor som man genast måste gräva upp med roten för att man annars hinner glömma dem tills man klippt färdigt. Fram med spade och korg och börja gräva.

Man noterar därefter att gräsmattekanterna måste skäras, varpå man hämtar kniv, sopborste och samma korg som tidigare och gör det. Och när man är klar även med detta kan man inte klippa gräsmattan längre eftersom alla till huset hörande trädgårdsredskap ligger och dräller i vägen.

Idag fick jag dessutom glädjen av att möta ännu en utmaning. Något rött bladverk tittade upp i gräsmattan vid min klippning och när jag tittade närmare såg jag att sådana små produkter stack upp näsorna överallt i min trädgård. Jag bestämde mig för gräva upp en av dem för vidare studier (spaden låg redan framme) och upptäckte då att de röda skotten satt fastspikade på rötter som lampor på en gigantisk ljusslinga. När jag började dra i ena änden av slingan, rörde sig marken i andra änden av trädgården. Vi snackar rotsystem som får Loch Nessmonstrets tentakler att likna flugben.

Genom att dra upp rötter och samtidigt jordfräsa hela gräsmattan kunde jag med bestämdhet avgöra att källan verkade vara björnbärssnåret placerat en hektar från gräsmattan.

Detta var högst otippat. Någonstans måste björnbären i trädgården missförstått vår relation. Vi har inte ett förhållande och jag älskar dem inte. Att de fick flytta in var tänkt som en tillfällig lösning på en begränsad plats. Inte att de två år senare skulle få sträcka ut sig över hela gräsmattan och villevipsa med rötterna så att gräsklipparen kör fast varannan meter.

Jag har nu grävt upp så många rötter jag kunnat, jag har för avsikt att döda resten av björnbären med Round-up och kan nu konstatera att myten om den perfekta modern är död. Det ser ut som om mullvadar har grävt upp hela tomten.