Ett gott samvete är den bästa...

Jag har alltid haft väldigt god sömn. Är jag vaken, är jag för det mesta vaken. Skall jag sova, sover jag. Mycket enkelt.

För personer som jag under årens lopp delat sovrum med, har detta stundtals varit mycket irriterande. I synnerhet vid de tillfällen då vi efter sänggåendet haft en stimulerande diskussion i höjt tonläge vilken avslutats med elaka blickar varpå båda lagt sig ned med ryggarna mot varandra och jag omgående fallit i sömn. Sådant kan provocera. I synnerhet om den andre i sovrummet ligger vaken och vrider sig timme efter timme.

Själv hävdar jag att ett gott samvete är den bästa huvudkudden. Någon svarade vid något tillfälle emot och påstod att en total avsaknad av samvete också kan innebära god sömn. Jag förstod aldrig vad det hade med mig att göra.

Denna förträffliga förmåga att kunna fokusera på en sak i taget om nödvändigt har emellertid både skänkt mig lindring och släpat mig i fördärvet.

Jag har t ex vid något tillfälle kunna ta en liten lur under rådande föredrag på en konferens dag två, där dag ett pågått alldeles för länge. Det hände att dag ett pågick tills föredragen på konferensen dag två inleddes. Då blir man lätt trött, även om man som jag var ung när det hände sig. Genom att ta på mig glasögon och luta mig lite bakåt har jag emellertid kunnat få nödvändig återhämtning. Har man dessutom lätt tonade glasögon är det svårt för föredragshållaren att avgöra att kvinnan på elfte bänk inte har ögonen helt öppna. Så länge man inte snarkar går det för det mesta hem. Det är emellertid på sin plats att varna för taktiken om man sitter på rad ett och två. Där är det direkt olämpligt att sova.

Andra tillfällen där förmågan varit en fördel var när jag födde barn. Inte många kvinnor lyckas både avstå från alla former av bedövning och samtidigt somna mellan värkarna. Jag kunde. Det var nästan så att barnmorskan och fadern fick väcka mig för att få lite sällskap i sitt födsloarbete.

Detta var ett exempel på fördel med god förmåga till avslappning. Det finns som på alla mynt även en baksida.

I mitt fall är det att jag somnar lika bra på allmänna kommunikationer, t ex bussar. Detta är förödande, för jag vaknar inte nödvändigtvis när det är dags för mig att stiga av. Det har hänt att jag har vaknat tämligen långt ifrån min hållplats. Så långt att det inte gick att gå hem och pengarna i plånboken inte räckte för att ta mig dit bussledes. Vid dessa tillfällen har jag förbannat min utomordentliga begåvning inom avkopplingsområdet.

Det är också väldigt olämpligt att somna när man själv har gäster. Även detta har hänt.

Men nu är klockan över 21 och eftersom jag slarvade med sömnen förra natten i den bemärkelsen att jag sov så mycket jag kunde den tiden jag hade till förfogande men dessvärre hade för få timmar till förfogande, skall jag snart börja runda av. Och jag står numera alltid upp framför badrumsspegeln och borstar tänderna. Jag sätter mig inte ned, särskilt inte på toastolen. Man får så himla ont i huvudet av att ha lutat det mot kaklet några timmar...