Idag hade jag planerat att 1) vakna, 2) stiga upp, 3) kvittra förtjust över den nya vårdagen, 4) kasta mig ut i löparspåret som skulle vara minst 6 km långt, 5) duscha och 6) sedan med gott samvete kunna ligga i solstolen resten av dagen med en bok och min iPod.
Har det blivit så? Nej, det har det inte.
Allt stämde fram till och med punkten 2, sedan ballade hela konceptet ur.
Det första jag såg när jag drog upp rullgardinen i sovrummet var ett gäng koltrastar som trängt ihop sig på fönsterblecket med ryggarna mot rutan. De tittade håglöst över axeln när de hörde ljudet av rullgardinen, men rörde i övrigt inte en fjäder. Delvis, förmodligen, för att de inte kunde, de satt verkligen tätt inpå varandra.
Koltrastarna går som barn i huset, de bodde här före oss andra och har nådigt låtit oss bygga bo inomhus medan de själva bygger bo utomhus på alla tänkbara och för oss olämpliga platser. Anledningen till att de satt och kurade på fönsterblecket och inte i sina egna, halvbyggda boställen såg jag när jag höjde blicken. Det regnade. Nej, det inte bara regnade, det formligen HÄLLDE ned vatten från ovan.
Ingen av oss hade lust att kvittra.
Fåglarna hade redan duschat och jag fick gå rakt på punkten 5 utan att ha sprungit först. Något liggande i solstol lär det inte heller bli tal om.
Istället har jag bakat frukostbullar och tänt doftljus med vaniljdoft. När dottern kom ned sa hon att det luktade jul. Och jag är benägen att hålla med. Vädret är ungefär detsamma som det brukar vara en skånsk vinter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar