Rustar för slag

Att myggor gillar mig högt och rent, det vet jag sedan de tidigare somrar jag fördrivit med att klia i snitt 50 myggbett per ben från maj till september. Och kliar gör det så att jag stundtals känner att jag vill förlora förståndet för att ha ett legalt skäl att kunna skrika och bära mig åt när det inte hjälper att riva hål på puckelpistarna jag har där benen befinner sig resten av året.

Det finns huskurer såsom ättika, citron, filmjölk och diverse tedekokter man kan hälla på betten för att stilla klådan. Hjälper inte.

Det finns svindyra produkter på apoteket man kan köpa för att stilla klådan. Hjälper inte.

Istället har jag lärt mig förebygga. Jag klär mig som en brigadgeneral redo för strid, använder myggstift i samma omfattning som Maria Montazami använder läppstift, sprejar med myggsprej, har en myggspiral i fickan och tänder gärna rökelse runt min stol när jag sitter ute så att jag ser ut som om jag är offerlammet i någon ockult ritual.

Denna kunskap har jag nytta av nu när jag fått en ny fiende. Fästingen. Har aldrig någonsin tidigare fått en fästing på kroppen under det att jag befinner mig på min bostadsort. I år har jag redan fått operera ut två, båda med röda, kliande bulor som restprodukt på mina ben. Inte snyggt. Kliar dessutom.

Hatar när det kliar.

Men vill de ha krig, skall de få krig. Sålunda klädde jag mig inför dagens gräsklippning som om jag var soldat i ryska vinterkriget. Tajta löparbrallor instoppade i strumporna, långärmat och brandmannahandskar med långa skaft. Hade jag haft en hjälm med ett galler för ansiktet och pratat genom en konservburk så hade skillnaden mellan mig och Darth Vader varit hårfin. Det var svettigt och inte helt optimalt men jag kände mig trygg från fästingangrepp och det var huvudsaken.

När jag kom in efter väl förrättat värv gick jag igenom kroppen. En fästing på armen.

Hur i hela helsicket den kommit in dit begriper jag inte, men nu har han skådat döden i vitögat och jag planerar för nästa slag. Då tror jag att jag kör på klädsel à la besök på Tjernobyl, 4 timmar efter olyckan. Kommer det in en fästing under de förutsättningarna är han nästan värd det. High-five för honom.

Sen dör han. För han tillhör fortfarande fienden.