Kvart i sju i morse

Jag har en väninna som jag tränar på morgnarna före jobbet med. Kvart i sju tränar vi, okristligt nog.

Tränar hon, tränar jag, tränar inte hon, har jag ett fullt legalt skäl att hoppa över min träning. Jag behöver, enligt mitt sätt att se, inte träna om hon är förhindrad. Då blir träningen nämligen inställd utan att det är mitt fel, jag vill men jag kan inte, för träna gör man enligt mig i par, och eftersom det är så tingens ordning är, förbränner jag ändå samma antal kalorier fast jag ligger kvar i sängen. Hade jag däremot blivit hemma av pur lathet hade jag inte bränt en ynka kalori. Lika logiskt som rättvist.

Sen har jag en väninna som jag köpte träningskort tillsammans med och PLANERADE att träna före jobbet med. Detta var två månader sedan och hon planerar å sin sida fortfarande, medan jag har gått igång med väninnan ett ovan, som tränar oavsett om jag är med eller ej. Hennes kalorier bränns inte om träningen blir inställd för att jag har förhinder, märkligt nog.

Idag var en sådan dag då väninna ett och jag skulle träna, men väninna ett var tyvärr förhindrad och jag såg fram emot sovmorgon. Bara för att det kändes bra hackade jag emellertid i vanlig ordning på väninna två som fortfarande är fullt upptagen med att planera om att imorgon var det väl dags, eller hur?! Hon tog påhoppen i samma vanliga ordning med jämnmod och stoiskt lidande. Hon är van.

Imorse klockan kvart i sju spankulerade jag fridsamt omkring i bostaden i bara mässingen. Jag gav välmenande råd till dottern samtidigt som jag började planera för sonens frukost. Ja, jag vet att han snart är 15 år och borde kunna hålla sig vid liv själv, men en mamma har ansvar och särskilt för sina söner. Därför dukar jag bricka med juice och macka och går upp med densamma till hans rum, fast han vid det här laget har lärt sig att hyvla ost själv. Dottern har fått klara sig själv sedan hon började sexårs. Det är en annan sak med döttrar.

Plötsligt ringde jobbtelefonen. Det gör den understundom, och då handlar det som regel om samhällets elände eller inbrottslarm från arbetsplatsen, vilket är ungefär samma sak. När jag svarade kvittrade väninna två i luren. Hon befann sig nu utanför träningslokalen, var var jag?

Jag tappade talföret. Vad gjorde HON uppe så okristligt tidigt? Och träna? Hallå?!

Ja, hon hävdade att det hade hon sagt dagen innan att hon skulle. Jag å min sida hade varit fullt upptagen med att raljera och häckla och hade således inte noterat att hon svarat något annat än de vanliga undanflykterna.

På en tiondels sekund gjorde jag ett överslag, bestämde mig för att kasta mig i träningskläderna, kasta dräkten och blusen i träningsväskan och ge mig av. Hon skulle möjligen kunna komma in i lokalen men aldrig i livet kunna ställa in maskinerna rätt utan min milda vägledning. Jag kunde inte första gången jag försökte, alltså kan inte väninna två heller. Logiskt resonemang ännu en gång.

Sonens frukost var ett problem, men jag löste även detta på ett fiffigt sätt. Dottern fyllde år häromdagen och då bjöd vi på pajer. Delar av dessa fanns kvar och han fick således resterna av tre pajer på ett fat, uppvärmt i mikron och med tre olika dressingar ovanpå, serverat med kniv och gaffel på nattduksbordet samtidigt som jag ruskade omilt i honom och förklarade situationen. Det var två stora ögon som i tystnad följde mig på min väg ut ur rummet. Att få en varmrätt serverad till frukost tillhör inte vanligheterna, men inga protester följde så jag stannade inte kvar för att få detaljerad insikt i hans upplevelse.

På två hjul sladdade jag in framför träningslokalen, kastade mig in i utrymmet puttandes väninnan omilt framför mig, ställde henne på trappmaskinen, ställde in att hon vill ha svårt motstånd och vägde 70 kg (här protesterade hon) samt tryckte på Start. Sedan kunde jag själv i lugn och ro gå igång med min träning, väninna två var fullt upptagen med att synkronisera händer och fötter i trappmaskinen.

Och jag bestämde mig för att hädanefter lyssna något lite på folk omkring mig. Inte bara fokusera på att prata själv. Kanske. Eller, jag får se.