En liten saga

Det var en gång en pojke och en flicka. De möttes och åtminstone pojken fattade tycke för flickan. Flickan såg inte pojken och kunde inte fatta tycke för honom. Hon var nämligen närsynt och kunde inte se annat än det allra närmaste i närområdet. Typ nästippen och kinderna, om hon tittade nedåt.

Några år gick och rätt som det var möttes de två, trots allt, på så pass nära håll att båda såg. Outgrundliga äro Herrens vägar och den här gången gick vägarna genom anhöriga och brevduvorna. Det var kommunikativa tider, trots att det var en gång.

Båda tittade på varandra och intresse uppstod. Pojken och flickan började träffas. Hemma hos flickan. För pojken tyckte det var enklast och bäst så. Framförallt för honom.

Flickan tyckte det var lite underligt, bodde han möjligen i ett träsk, i ett hus med stampat jordgolv, ihop med sin mamma eller hade han inrett bostaden som ett horhus i Texas? Det fick flickan aldrig veta, för någon inbjudan kom inte, inte ens efter en direkt och tydlig anmodan.

I samma veva fick flickan reda på av andra flickor att pojken för fullt annonserade ut sitt intresse på nätet för dylika. Andra flickor, alltså. Detta hade gjorts redan innan de såta tu hade mötts, men trots att de delat ljuvt och lett i månader hade han inte funnit det lämpligt att plocka ned skylten. Det kan ju alltid vara bra att ha ett par-tre stycken flickor i reserv. Ingen vet ju något om framtiden. Tänkte pojken.

Flickan bad pojken ta sin näverlur och dra till skogs med skylt och allt. Pojken gick genast och kollade igenom sina brevduvor för att se om någon annan flicka hade svarat på annonsen.

Flickan träffade strax en prins med ett halvt kungarike, som hon till och med fick både besöka och röra sig inom, och levde lycklig i alla sina dar.

Pojken fick bittert erfara att bättre en brevduva i handen än tio som flaxar omkring över huvudet på honom i skogen. Är man så osäker på sig själv att man måste ha hängslen och livrem, vinner man aldrig en flickas hand. Möjligen vinner man handen tillhörande ett träsktroll.

Snipp, snapp, snut, så var sagan slut!