En vanlig dag i livet

Igår regnade det när jag vaknade. Det blev jag glad över, och jag rusade genast ut, iklädd regnställ, för att så gräs klockan halvsju på morgonen. Grannarna har för länge sedan slutat fundera på hur jag lägger upp mitt liv.

När jag ändå var ute såg jag att det var läge att plocka in dynorna som låg kvar på solstolarna sedan dagen innan då det var soligt och varmt. Man tror gärna att sådant väder har för avsikt att hålla i sig eller åtminstone successivt förvarna om att det kommer att bli sämre. Inte att det går från sommarvärme till oktoberrusk bara över en natt.

Stolsdynorna var inte längre stolsdynor utan stolssvampar. Det smaskade om dem när jag tog i dem.

Sen åkte jag till jobbet och kom vid det laget på att jag glömt att stänga takfönstren på ovanvåningen. Ingen hade sagt något om regn, så jag hörde det när jag gick ned och lade mig kvällen innan. Mycket tråkigt. Men inget att göra.

Istället ringde jag min favoritkille på den lokala verkstaden då bilen har fått för sig att den skall visa märkliga textmeddelanden om att en antisladdservice är nödvändig. Favoritkillen blev inte glad. Han tyckte att jag kunde fokusera på att åstadkomma mekaniska fel på bilen, dem vill han med glädje åtgärda. Märkliga felkoder i elektroniska sammanhang vill han gärna åtgärda men kan inte.

Istället fick jag övergå till korrespondens med inköpsstället vari märkesverkstaden är belägen. Säljaren har fortfarande inte glömt mig, han har inte haft en chans eftersom jag mailar honom en gång i månaden med frågor om bilen, och han lugnade mig. Han sa att jag kunde köra utan problem med bilen tills jag vill sladda, då skall jag låta bli. Och när jag vill att de tittar på det skulle jag ringa en kollega till honom och hälsa från honom så kommer det att gå jättebra allting. Och sånt gillar jag, säljaren brukar arrangera så fina lösningar till mig. Sist körde jag omkring i en hyrbil där jag varken behövde betala bilen eller bensinen. Ren vinst, alltså. Grämde mig att jag inte körde ned till Hamburg.

I sovrummet har jag noterat att det återigen luktar fukt så idag har jag ringt Ocab och min favvokille där, som inte heller han hinner glömma mig mellan varven. Han hörde min desperation och lovade komma redan imorgon och utreda på vilket sätt tingen sviker mig den här gången. Samt ge en uppfattning om vad det kommer att kosta. Framförallt hur många nollor som är inblandade.

Sonen skall på cykelutflykt imorgon och behöver då en cykel. I helgen tog han sönder sin egen, något avancerat som inte cykelverkstaden blir klar med förrän på torsdag. Varpå sonen tog dotterns cykel och lyckades få punka på ett av däcken. Varpå han tog faderns cykel och där cyklade han loss hela pedalen med pinne och allt. Av tre möjliga cyklar finns nu ingen.

Detta möttes jag av när jag kom hem igår och jag förväntades fixa det hela per omgående. Iklädd jobboutfit vek jag ihop min långa lekamen och prövade. Mina hylsnycklar passade inte, jag blev oljig upp över armbågarna och sonen blev sur för att jag inte var glad över det inträffade. Det slutade med att fadern fick komma och hämta sin cykel, köra hem den till en kompis som lagade den och sedan fick han komma tillbaka med cykeln igen. Så fick han lite sysselsättning också.

Under tiden fick jag för mig att jag skulle rensa en hängränna varpå den tömde hela sitt innehåll över hela mig, vatten, mumifierade fåglar, multnade växtdelar och allt. Överallt. Jag hade ruttna löv ända inne i behån.

Och på ovanvåningen har jag fått en pool av allt regnvatten som kommit in genom fönstren.

Idag upptäckte jag att mina framtänder i överkäken är lösa, och jag har fått en akuttid hos tandläkaren redan imorgon. Vill ju inte att det sitter två gaddar i lunchäpplet rätt som det är. Kollegorna kan tycka illa vara då.

Ja, ungefär så har jag det. Är det märkligt att jag får sån lust att göra en Thelma & Louise varje vecka?