Jag och mina hantverkare

Förra veckan var en helvetesvecka, rent jobbmässigt. Fullbokade dagar, möten på kvällarna, tjänsteresa och sammantaget ingen tid i bostaden alls. Inte bra. Denna veckan var tänkt att vara precis tvärtom.

Istället verkar det bli en helvetesvecka, rent privatmässigt, om nu det ordet finns. Fullbokade kvällar, inbokade hantverkare på dagarna och sammantaget ingen fritid alls. Inte bra.

Det började med att jag bokade in lagning av mystiska elproblemet på bilen part IV med inlämning av bil klockan 7.30 idag. Kändes hanterbart. Ända tills Ocab ringde igår morse och med glädje meddelade att idag var det dags för betongsanering av mitt sovrum. Jo, han skulle ha ringt i förväg så att jag hann tömma sovrummet, men det hade han glömt. Och han ringde ju nu, i hur god tid som helst. Jag hade hela söndagen på mig att montera ned sängen. Yeah, right.

Han ville komma efter 8 och bli insläppt då. Jag gick med på det. Först efteråt slog det mig att jag ju skulle var i Malmö med bilen klockan 8. Katten också.

Med hjälp av hjärtevän tömdes sovrummet och jag fick på egen hand roa mig med tilläggsuppdragen som dök upp (måla taket i sovrummet, tvätta gardiner, stryka gardiner, klä om en stol, frosta av frysen. Det sista lite långsökt men det hörde ändock ihop med sovrummet, jag orkar dock inte förklara hur.). Föredette maken informerades om det lämpliga i att komma över med saker till mig vid halvåtta på morgonen, då Ocab skulle infinna sig klockan 8, och därefter, det sista jag gjorde igår, veckohandlade jag. Jag blev TRÖTT när jag upptäckte att osten jag köpt och forslat med hem var möglig. Det var ingen mögelost, nämligen.

Idag började jag med att lägga ut nyckeln och smsa Ocab om att de skulle ringa mig för att få besked om var nyckeln låg. Därefter gav jag och osten oss iväg till Bilia för bilinlämning. Vi lämnade in nyckeln, hoppade på bussen och hann knappt få ned rumpan och osten förrän telefonen ringde. Det var Ocab. Han var mycket nöjd med att berätta att han och föredette maken hade gått igenom mitt hus med tillhörande saneringsbehov. Den ene hade anlänt försent, den andre för tidigt och således hade de mötts. Ocab var mycket nöjd med tingens ordning.

När samtalet var slut var det dags för mig och osten att byta buss, och turligt nog var nästa buss redan på plats. Vi hoppade på och åkte vidare.

På lunchen gick jag och osten och bytte ut honom mot en ny, ickemöglig variant. Och senare på eftermiddagen klev jag och den nya osten (en robust krabat på 1,2 kg) på en buss för att göra om hela resan tillbaka till Bilia. Osten var snäll och intresserad hela tiden. Bland annat fick han se travbanorna på Jägers. Det tror jag han tyckte om.

Efter det åkte vi till ByggMax och köpte ålderbeständig plast samt foam till det nya golvet som skall läggas i sovrummet och därefter for vi hem. Han verkade lättad över att få komma in i kylskåpet.

Imorgon skall det komma hantverkare och fixa husets skymningsrelä. På onsdag skall jag få hjärtenvännens hjälp med att lägga nytt golv. På torsdag får jag förbereda midsommarfirandet. På fredag kommer jag att sova mig igenom de små grodorna.

Jag hoppas att det snart är dags för semester...