Motgift

Har man en trädgård på en 700-800 kvadratmeter så har man alltid något att göra. I synnerhet med det som inte skall växa där. Det som skall växa, oftast de produkter som man köpt för dyra pengar på plantskolan, beter sig som om de har skrivit in sig på lasarettets intensivvårdsavdelning och ligger således fullkomligt lamslagna i rabatterna, oförmögna att göra det minsta lilla själv. Att sträcka på sig, visa lite uppskattning över vattning och växtnäring och kanske till och med blomma något, är det inte tal om.

Jag brukar ha fullt upp bara med de ägandes rabatterna men i år bestämde jag mig tidigt för att även gräsmattan skulle klappas om lite. Gräsmattan har fört en tynande tillvaro i många år och att kalla torvhögarna för gräs är egentligen till att ta i, men iallafall. I år skulle här göras insatser.

Jag började fint med att mossriva eländet. Det blev så pass lyckat att det enda som återstod var jord. Därefter sådde jag gräs och sedan körde jag med Stroller kombi på de ställen där fortfarande enstaka strån stack upp. Sedan satte jag mig och väntade förväntansfullt.

Dagen efter satte stora torrperioden in, gräsfröna torkade och de enstaka stråna som fortfarande fanns kvar sedan mossrivningen brändes sönder och dog av Strollern.

En annan människa hade lutat sig över säcken med gräsfrön och fallit i gråt, men jag skrattade bara åt motgången och började om från början.

Jag krattade, sådde frön, plattade till, vattnade. Och så lite Stroller kombi, bara för den goda sakens skull. Detta gjordes i samband med att ungdomarna konfirmerades, studentbalerna började äga rum och skolavslutningarna började planeras. Mycket listigt. Det säger sig själv att den stora regnperioden satte in då och den skulle garanterat hålla i sig i några veckor, minst över grundskolornas skolavslutningar, vilket helt passade mina dolska syften. Gräs växte och ogräs dog.

Och nu har jag en grön och fin gräsmatta, vilket kan tyckas vara helt efter mina önskemål. Bortsett från en sak. Jag hade tänkt mig en grön och tät matta som liksom bara var. Jag hade definitivt inte tänkt mig att eländet skulle växa i paritet med fötterna på en fjortronårig pojke.

Den muterade produkt jag har odlat fram är både grön och tät, men den växer okontrollerat. Två dagar efter klippning vajar gräset knähögt. Efter en vecka utan att gräsklipparen har fått komma ut och lufta sig hör jag tigervrål, tjattrande apor och enstaka skrik från papegojor. Men jag ser dem inte, för så högt är gräset.

Och nu funderar jag på att åka till tippen och be om att få tillbaka lite av mossan jag lämnade in för några veckor sedan. Tre-fyra säckar tror jag räcker. Frågan är också om det finns motgift mot Stroller kombi?