Idag är det midsommarafton. Vid 45 års ålder har jag, stundtals den hårda vägen, lärt mig att inte lämna saker och ting åt slumpen. Således har jag redan plockat en hink full med sju sorters blommor. Eller snarare beordrat barnen göra det. Man vet ju aldrig hur kvällen blir och framtidens förhållanden får på inga vis äventyras pga nattmörker eller snaps.
Ikväll återstår bara att bunta ihop de blommande underverken i en snygg och oknölig bukett som passar min kudde. Mycket praktiskt.
Och det där med att man skall vara tyst under plockningen är en myt, sannolikt framodlad av föräldrar vilka var trötta på sina tjattrande barn. Jag har plockat blommor i alla år, eller åtminstone sedan jag begrep att det fanns fördelar att hämta med blomplockningen, och nya karlar har kommit in i mitt liv sedan dess, tack och lov inte varje år. Sensmoralen är att det går utmärkt att prata och plocka samtidigt. Det vimlar av drömprinsar, där ute.
Däremot är det viktigare att jobba lite på VAD man plockar. En gång fick jag sitta och sova, då hade jag plockat en större del av en pionbuske samt litegrann av en klängros och lagt hela härligheten under kudden. Mycket knöligt. Det var knappt jag fick plats själv.
Och ett år drömde jag om Shrek, och var lite orolig hela året för vad det skulle kunna betyda för mina framtida relationer. Han har inte kommit än, dock.
Just nu sitter jag och letar febrilt på nätet efter en variant på kubbregler som gynnar min typ av spelare. Min typ är den slumpmässige och helt oförutsägbara spelaren. Den som lika gärna kan träffa ett förbipasserande barn, ett lågtflygande plan eller grannens bil på andra sidan tujahäcken som de träklossar det är tänkt att träffa. Någonstans, i något regelverk, borde detta vara värdefulla talanger. Det gäller bara att hitta det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar