Väderskämt

Hittills i veckan har jag tappert kämpat på med korta kjolar, barfota i sandaletter och med blusar, flärd och sommarkänsla för hela slanten. Jag har frusit så att benen har varit blå och så att hårstråna, de jag trodde var bortslitna av Silkepil men som tydligen kurat ihop sig i väntan på bättre tider, har rest sig upp och ställt sig i stram givakt samt gjort honnör. Det många har trott har varit min aura, en gråskimrande sådan, har således varit hårstrån. Dessa har dock inte gjort mycket för att förbättra min värmeupplevelse. Det har varit KALLT.

Idag när jag tittar ut verkar solen skina. Det är åtminstone ljusare än vanligt och det beror inte enbart på att skymningsreläet återigen har packat ihop så att trädgårdsbelysningen lyser dygnet runt. Solen är tveklöst framme.

Frågan är nu om jag skall satsa på att den också kommer att vara framme även senare idag så att jag skall köra vidare på sommarflärden, eller om jag skall ta det säkra före det osäkra och klä mig för en marsch i ryska vinterkriget? Man har ju blivit lurad förr, menar jag.

Dessutom är det så märkligt att fast garderobsdörrarna bågnar av sitt innehåll så har jag absolut inget att ta på mig. Inget som matchar, inget som är bekvämt och inget som är lagom varmt och svalt samtidigt, d v s som passar oavsett om det fortsätter att vara sol eller om snön kommer lagom till lunch.

Jag överväger att gå till jobbet i mysoverall och badrock. Det är åtminstone bekvämt, även om dessa plagg inte på något sätt matchar. Kan bli kul att se reaktionerna på kommunstyrelsen. Risken finns dock att jag får tillbringa sommaren på en institution om jag uppenbarar mig i dessa plagg. Och det vore ju tråkigt om nu det verkligen BLIR sommar i år också.

Fast fan trot.