Gårdagskvällen var mycket händelserik. Först var jag ute och åkte båt, eller snarare var ute och gled båt, för något höjdartempo var det inte tal om. Sjöfåglarna simmade oupphörligen om oss, varpå de vände sig om och skrattade försmädligt.
Förutom fåglar och vågskvalp var det i stort sett tyst, tills vi gled in under en bro, och kaptenen fick för sig att det kunde vara pampigt att spela Ravels Bolero medan vi gled omkring under betongen. Det var det.
http://www.youtube.com/watch?v=alInngoNWE4
Efter båtturen blev jag skjutsad till busshållplatsen där min cykel stod parkerad. Övrigt sällskap fortsatte med bil till nästa anhalt; Evas och Adams lustgård, som faktiskt inte ligger så långt ifrån där jag bor. Jag cyklade dit.
Bäst jag cyklade fick jag syn på vildväxande Rölleka. Jag tycker mycket om Rölleka och eftersom det var mörkt och Röllekan växte i slyn på allmänt område, tänkte jag göra två flugor glada genom att helt enkelt ta med mig några Röllekor, med rötter och allt hem till mig. Jag förkovrade på så sätt trädgården och blommorna fick miljöombyte.
Man cyklar inte och liksom bara rycker med sig några plantor i farten, lite obemärkt som jag hade tänkt. Det gick inte, de höll emot och drog tillbaka och det höll på att bli jag som fick miljöombyte. Jag fick stanna, stiga av, fälla ned cykelstödet och ta i för kung och fosterland för att få loss några motsträviga exemplar. Att stå bredbent i kort klänning i mörkret och hänga mig med all min tyngd bakåt för att få med mig de utvalda, såg sannolikt fånigt ut. Dessutom var jag en hårsmån ifrån att dratta på ändan varje gång rötterna lossnade från marken. Det blev därför bara fyra plantor, mer än så klarade inte fåfängan av.
Jag parkerade mina fyra Röllekor på pakethållaren och cyklade vidare. Blommorna såg små och nätta ut på marken men liggandes på tvären över cykeln verkade de sträcka ut. Jag fick cykla mitt i cykelbanan och ändå strök pakethålleblommorna emot buskarna vid båda sidorna om vägen. Några parkerade bilar blev fint avdammade längs med sina långsidor. Ett slags stripes, kan man säga.
När jag kom fram till Edens lustgård stoppade jag ned blommorna i oasen. Eller dammen, om man vill kalla den det. Där fick de vänta medan jag drack nektar och åt fikon (eller snarare drack vin och och åt franska ostar). Ännu senare och ännu mörkare, när jag var på väg hem, passade jag på att rycka upp lite Löjtnantshjärtan och alla möjliga andra blommor från lustgården. Det var som sagt väldigt mörkt då, så varken Eva eller Adam märkte något.
Sen cyklade jag hem som en faraonernas rosbärare. Eller som Hans och Greta i blomstertappning. Det lossnade nämligen både det ena och det andra från min pakethållare medan jag cyklade på. Det såg jag i morse när jag cyklade samma håll till jobbet. Det låg vissnade blomstänglar varannan meter längs med cykelbanan.
Ikväll har jag planterat min fångst och för min inre syn ser jag att jag nästa år kommer ha ett fint filialkontor till Edens lustgård inom mina domäner. Sen saknas bara en orm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar