Under min semester förvandlas mirakulöst morgonmänniskan till kvällsmänniska. Det borde inte gå, men det gör det. Jag ramlar glatt omkring till minst ett på natten en vanlig tisdag, jag kan ibland vakna till lite vid fem-, sextiden på morgonen, då tittar jag på teve en stund, det går väldigt skojiga och intressanta program på teven vid den tiden, och sedan sover jag sött vidare till minst klockan 11.
En underbar ordning. Något svår att fortsätta med när man har börjat jobba igen, bara.
Igår överraskade jag därför kroppen med att lägga mig, dra ned nattmössan över öronen och släcka lampan när klockan var bara barnet. Cirka 23. Jag var pigg som en lärkvinge och ägnade säkert minst en timme åt att räkna får, spindlar, flugor som surrade, hitta på julklappsrim (så har jag det avklarat i god tid som omväxling) och tänka inspirerande tankar på vad jag skall göra i framtiden. Inte när jag är stor, för större vill jag inte bli, utan i framtiden.
När jag väl hade somnat, vaknade kroppen strax igen, klockan 04.40, för att bli berikad med det sedvanliga tevetittandet. Det förstod jag emellertid, att något tevetittande var det inte tal om, med tanke på att klockan skulle ringa klockan halv sju. Jag återgick till versskrivning och räkning. Det sistnämnda krävde stor möda och engagemang, inte minst för att det var ljust ute och sålede livligt i rummet och bakom rullgardinen med både små och stora flygfän. Jag fick räkna om hela tiden.
Klockan halvsju var jag nästan klar, men då hade jag inte tid längre, för då var jag tvungen att stiga upp.
Just nu känner jag inte att jag skulle behöva räkna längre än till två flugor för att kunna somna. Jag är jättetrött. Men det hjälps inte, för strax skall jag iväg på båtfärd och då skall man inte sova med mindre än att vara fastsurrad först. Vet jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar