En vanlig semesterdag

Igår morse var jag uppe i ottan och lade stor möda vid tillagning av en näringsriktig och god lunch till dottern på hennes sommarjobb. Jag kokade matvete och blandade det med lax och grönsaker samt hällde lite aioli med lime i en burk att ha till. Till det blandades en flaska jordgubbssaft och som efterrätt fick hon en drickyoghurt. Hela härligheten packade jag ned så fint i kylväska, med kylklamp, servett och allt, och stod sedan på trappen och vinkade adjö till dottern med en näsduk i handen. Grannarna som såg detta blev tårögda.

Därefter gick jag ut och sågade ned ett träd. En ask, närmare bestämt. Jag får sådana lustar ibland. Den som inte har fällt ett träd vet inte hur stort eländet ter sig på marken. Det blir liksom mycket mer av det hela när det ligger ned än när det står upp. Det tog mig halva förmiddagen att stycka upp monstret till transportvänliga bitar. Allt detta med handsåg. Gissa hur många gånger jag tänkte ordet "motorsåg"? Minst fem gånger.

Därefter satte jag sonen i arbete. Han fick först laga thaikyckling till middag, sedan vattna de mest utmattade rabatterna i trädgården. Inget av detta hade han någon större lust till, men han får skylla sig själv som är bra på att laga mat. Dessutom tar jag till medel som skuld och dåligt samvete om jag känner att jag behöver ytterligare övertygande argument. Fraser som "efter allt jag har gjort för dig", och "svår förlossning" och "du vill åka skidor på sportlovet, eller hur var det" fungerar klockrent varje gång.

Själv tvättade jag bilen, klippte gräsmattan och installerade nytt antivirusprogram på dotterns dator. På så sätt har jag lyckats undvika att måla även igår. Idag börjar det dra ihop sig. Har inte fler andra grejer att göra nu. Fast frågan är om jag inte behöver städa besticklådorna? Det känns oerhört angeläget och viktigt. Tror nästan det får prioriteras, faktiskt...

(Vid halvfyra var dottern hemma och vände mellan sina två jobb. När hon kom hem var kylväskan oöppnad. Idag fick hon med sig en dubbel macka. Ingen servett och ingen aioli.)