Fältmässighet

Jag läste i tidningen igår att folk tydligen hade sovit på madrasser lite här och var under Falsterbo horse show. Någon hade tydligen till och med byggt ett eget litet bo med madrasser och ett par brassestolar på en, i deras tycke i allafall, för ändamålet lämplig garageuppfart i grannskapet och där skapat sig en trevlig stund med grillande och annat. Dessvärre var ägaren till garageuppfarten inte tillfrågad. Ej heller inbjuden, får man förmoda.

Jag har aldrig varit lagd åt det fältmässiga hållet och skulle inte få för mig att sova på en madrass på en garageuppfart, inte ens min egen. Möjligen trodde jag en gång, i 18-årsåldern, att jag hade sådana anlag, men jag blev snabbt botad från villfarelsen. Den sommaren fick nämligen jag och ett större gäng andra för oss att vi skulle tillbringa midsommarhelgen på en campingplats i Borgholm (Öland). Vi fixade tält i lämplig omfattning, sovsäckar och övriga nödvändiga tillbehör och gav oss iväg på midsommaraftons förmiddag i strålande sol. Jag minns att vi sjöng i bilen.

På eftermiddagen började det regna. Det tyckte vi bara var roligt, och vi skojade runt för fullt, hälsade på i andra tält och roade oss kungligt.

När vi skulle inträda nattläger regnade det fortfarande och vi var blöta in på underhudsfettet. Dessvärre blev det ingen större skillnad i vätepåslaget när vi gick in i tälten. Vi hade glömt/inte vetat om att det finns regnskydd för tält och att sådana bör användas om man vill sova någotsånär torrt i tältet. Det slutade med att vi var fem personer som tryckte ihop oss i det enda gångbara utrymmet, ett tvåmannatält som inte var torrt på något sätt men där det åtminstone inte gick svallvågor och simmade förbi mörtar var femte minut.

Morgonen därpå var det kö till duscharna. Det blev lite otrevligt i kön och ännu otrevligare inne i duscharna då vissa tjejer trodde att detta var deras personliga utrymmen som ingen annan på området hade någon del i. Några började slåss.

Vi hade inga kläder att byta med för de var lika blöta som de vi sovit i och vi hade inte varit så smarta att vi låtit något av packningen ligga kvar i bilarna. Vi frös så att våra blåmascarade ögonfransar vippade okontrollerat och vi ville bara hem. Sen åkte vi hem. Ingen sjöng i bilen.

Sedan dess har jag inte tältat. Jag tycker det är fullt tillräckligt med den natur jag möter när jag är ute i trädgården eller när delar av den väljer att komma in och besöka mig. Idag, när jag sågade ned ett träd, blev jag biten av något stort grönt som satt sig på baksidan av mitt lår. Kan ha varit en gräshoppa. Vet inte. Frid över dess minne. Amen.

Väninnan handywoman märkte en kväll när hon lade sig i sängen att något ramlade ned på henne. När hon steg upp på morgonen noterade hon en viss rörelse i kalufsen på huvudet. Det var en tusenfoting, modell större. Sannolikt den som hoppade ned på henne under natten.

Mer fältmässighet och natur än så är jag absolut inte intresserad av. När jag reser på semester bor jag på hotell. Med dusch utan kö. Och skall det slåss om utrymmet så står striden mellan mig och barnen. Och då vinner jag. Tror jag.