Krig

Idag när jag intet ont anande vandrade ut i köket upptäckte jag att utrymmet invaderats. En massiv attack av myror gjorde att det åtminstone för mina halvblinda ögon såg ut som om golvet rörde sig i svarta vågor. Myror överallt, t o m i diskmaskinen.

Men har man varit med förr? Ja, det har man.

Diskmaskinen sattes igång på sköljning. Adjöss med en bataljon på det viset. Därefter togs massförstörelsevapnet (dammsugaren) fram och i och med det raderades både pansarskyttesoldaterna, kavalleriet och infanteriet ut på en gång. Flygvapnet hade tack och lov inte hunnit komma än, flygmyror är ännu värre än allt annat trots att de inte är missilförsedda.

Viss panik utbröt i leden, och soldater som kunde, gömde sig under lister och annat. Åtminstone så länge dammsugaren lät. När jag stängde av den trodde de enfaldiga kräken att faran var över och de gav sig ut i yster galopp över köksgolvet igen. Haha. För dem, alltså. För där stod jag. Bara för att köksgolvet är tomt betyder inte det att alla myror har dött. Det är ett gammalt husmorsordspråk som jag känt till sedan barnsben.

Jag kan emellertid konstatera att myrors kriskommunikation haltar. Trots att jag sög upp dem i den takt de kom marscherande, skickades hela tiden ny kanonmat fram. Någon reträtt blåstes aldrig och inte heller tog man en timeout för att undersöka om massförstörelsevapnet hade någon svag punkt.

Jag tolkar det som usel ledning med beslutsvånda alternativt dåligt framställda lägesrapporter från staben.

Själv fick jag lite problem i samband med att jag var krigsgeneral samtidigt som dotterns lunchmatsäck skulle skapas och fruktflugor skulle jagas (fick rikta upp dammsugarmunstycket mellan varven för att suga upp de sistnämnda). Idag var jag inspirerad att göra en fruktsallad till dotterns lunch och för att kunna göra den av melon, måste melonen tas ut från svalen.

Melonen var stor som en badboll fast tyngre och smidig som en möbel. Det bar sig inte bättre än att den tog med sig matoljeflaskan på sin väg ut. Jag bollade med båda produkterna i luften en stund, men såg till slut, i ultrarapid, oljeflaskan fara genom luften, tappa sitt lock under färden, vända sig med huvudet nedåt (självklart) och sprida delar av sitt innehåll över köksgolvet.

Jag hade nu, för att repetera lägesbilden:

1) myror på golvet
2) matolja på golvet
3) fruktflugor i luften
4) en dotter som ville ha sin matsäck, jobbet började om sju minuter
5) en helt ogjord fruktsallad

Jag ville gråta, men behärskade mig och ställde mig med båda fötterna i en pöl matolja och gjorde fruktsallad. Dottern viftades iväg och därefter kunde jag ta itu med oljeproblemet. Några myror hade drunknat i oljan, andra flydde för livet, de trodde väl att möget skulle börja brinna rätt som det är, verkade som om de kände till BP-affären.

Golvet torkades. Och torkades. Och torkades. Fettlösare sprejades på. Golvet torkades. Sedan dammsög jag nya trupper av myror, tog några flugor och kanade iväg mot badrummet för att tvätta av mig själv och byta kläder. Jag hade olja på linnet.

Det har med andra ord varit en intensiv morgon. Och snart skall jag sticka iväg och köpa Myrr, sådana här krig kan jag inte ha varje dag vid min ålder.

Men mina fötter har inte varit så här mjuka och fina sen jag föddes.