Jubel och kvitter klockan 5

Många människor får sin sömn störd av att det är ljust på morgnarna och att fåglarna för oväsen. Så icke jag. Jag sover som en sten hela den tillåtna tiden ut och ibland tar jag till lite extra tid vilket gör att det blir lite stressigt att få ihop kläder och ansikte innan det är dags att stämpla in i rikets tjänst.

Idag har jag emellertid varit redo för avfärd länge. Som en släng av yrkesskada har jag alltid mina båda mobiler parkerade på nattduksbordet. Jag kollar på dem det sista jag gör på kvällen, och jag kollar på dem det andra jag gör på morgonen. Det första är att öppna ögonen. För det mesta är de tysta och snälla i mellanrummet mellan mina kontroller. Inte idag, dock.

Klockan fem och någonting bröt det stora plingplånget ut och jag fumlade så fort jag kunde fatt i jobbmobilen och svarade. Det lät som om elden var lös av signalen att döma och ofta är den just det när jobbmobilen ringer samtidigt som jag ägnar mig åt skönhetssömn. Ingen svarade i andra änden vilket visade sig bero på att det var den andra, den privata mobilen, som löpte amok och studsade omkring på bordet bredvid sängen. Jag vet inte hur jag tänkte när jag aktiverade både ljud och vibration men mobilen såg ut att ha roligt där den dansade omkring.

Mobilnumret till den privata mobilen innehas bara av en trängre krets och dessa är det helt ok att ge dåligt samvete för att de ringer vid okristliga tidpunkter. Jag gjorde således inget för att harkla upp mig utan svarade precis så som det kändes mest rätt att svara. Grötigt och mycket sömnigt. Behövde faktiskt inte spela ett dugg.

Det visade sig vara en vän som jublade i yster uppsluppenhet över livet och sommaren i andra änden. Vederbörande befann sig på jobbet, ååååh, vad härligt att komma upp i tid, vad gjorde jag?

Jag försökte, trots att jag var trött som en gammal kamel och knappt visste var jag befann mig, förklara att jag låg i sängen, mitt arbete börjar inte på länge och jag hade inte sett mig nödgad att stiga upp, tvätta en maskin tvätt, storstäda huset eller plattsätta något i trädgården den här morgonen.

Det händer ibland, i pigga stunder, att jag gör sådant. Tydligen händer det också, i pigga stunder, att jag skryter om dessa bedrifter. Vännen hade felaktigen tolkat det hela som att jag ALLTID stiger upp vid femsnåret och stensätter rabatter.

Vi pratade en stund, jag vet inte om vad, vi bestämde att träffas, jag vet inte var och inte när, och sedan lade vi på.

Och jag måste nog börja överväga om jag inte skall lägga upp någon rutin för när det är lämpligt att jag överdriver mina insatser och när det är lämpligt att vara något lite mer diskret. Om jag någon morgon stiger upp och putsar fönster före jobbet är det kanske inte nödvändigt att berätta detta för alla och få det att låta som om det är så samtliga mina morgnar ser ut?

Jag tror att detta är dagens insikt, denna första juli 2010...