På den tiden när jag flyttade hemifrån, i början av 80-talet,var det billigare att göra det än vad det är idag. På den tiden behövde man bara köpa en teve i singularis (att ha flera i samma hushåll var knappt uppfunnet). Några dvd- eller blurayspelare, mikrovågsugnar, bärbara datorer eller espressomaskiner behövde man inte heller bekymra sig om. Ingen hade kommit på dessa än.
Det man skulle kunna köpa, om man ville lyxa till det lite, var en VHS. Det gjorde inte jag.
Är man ordentligt uppfostrad som jag, vrider man sig i plågor om man tvingas vika ihop nytvättade lakan utan att mangla dem först. Sammaledes med handdukarna. Jag tänkte som så att ville jag tvunget titta på videofilm kunde jag hyra en moviebox men ingenstans kunde man hyra en mangel om man ville mangla lite lakan. Det avgjorde saken. Jag köpte en mangel.
Mangeln fick en hedersplats i hallen och jag använde den till allt möjligt. Även t-shirts för att slippa stryka dessa och presentpapper som blivit skrynkligt för att kunna återanvända dem till nya paket.
Genom åren har ett antal manglar passerat mina trösklar och jag har på köpet blivit något av en expert på att byta mangelduk. Den befintliga befattningshavaren är inte alltför lastgammal och enligt mina beräkningar bör kugghjul och annat hålla åtminstone åtta år till. Det finns emellertid andra delar i en mangel, det lärde jag mig häromdagen.
Faktum är att jag lärde mig att en liten, liten plastpryl kan stjälpa en hel mangel.
Nuförtiden har man inte längre enkelsängar av modell 80 eller 90 cm bredd. I det här hushållet finns två dubbelsängar och en större enkelsäng och alla har varsin bäddmadrass som i sin tur kräver segelliknande lakan för att bli täckta. Fint och bra men mög när det kommer till manglingen. Lakanen får nämligen vikas flera gånger för att gå in i mangeln och lik förbaskat kommer ibland en del av lakanet in i själva sidan på valsen med påföljd att hela härligheten tvärnitar.
En sådan stoppsladd modell större inträffade häromdagen och då pratar vi verkligen tvärnit. Lakanet klamrade sig fast vid mangelns inre beståndsdelar som om det gällde livet och jag fick ta till all min kraft för att få dem att skiljas åt. Då gick en liten plastbit av, stor som en 50-öring. Försumbar, tänkte jag, men små plastbitar och fattiga vänner skola icke föraktas.
I och med att plastbiten lossnade, försvann fjädern som höll skyddskåpan uppe när man ville mata in textilier för mangling. Kåpan ville hela tiden vara nere och när den är i nedfällt läge vill den hela tiden mangla. Dessvärre hade fjädern som uppenbarligen suttit fast i plastbiten försvunnit in i mangeln någonstans, där den förde oväsen upphöjt till tio när det manglades. Förmodligen för att den blev manglad och inte tyckte om det.
På grund av avsaknaden av den där lilla plastbiten ville mangeln med andra ord ingenting annat än löpa amok, tugga i sig fler plastdelar samt prestera skärande och skorrande ljud under tiden. Sånt tröttnar man på. Jag var genast benägen att åka och köpa en ny, men sen tänkte jag på konsumtionssamhället, klimatförändringarna, all olja som gått åt skogen på grund av BP och det faktum att jag har semester och vill lägga pengarna på annat, och bestämde mig för att laga mangeln.
Så gjordes. Jag lyckades peta undan det mesta som låg i vägen mellan valsarna när det manglades så åtminstone de mest hjärtskärande ljuden försvann. Sedan tog jag en bit kartong. Så fort jag vill ha en paus i manglandet för att rätta till lakanen, stoppar jag in kartongbiten i maskineriet. Då stannar mangeln, kåpan stannar uppe och jag kan pyssla i lugn och ro. Tar jag bort kartongbiten åker kåpan ned och allt tuffar den vidare. Mycket smidigt.
När jag är färdigmanglad tar jag en golfboll och lutar därefter skyddskåpan mot densamma. På så sätt är luckan nere, men det manglas inte. Barnen tittade lite undrande på golfbollen och sonen undrade så mycket att han kände sig manad att ta bort den, men han förstod snabbt dess funktion och lade tillbaka den.
På detta sätt är mangeln lagad och jag har i princip sparat 1500 kronor som jag med gott samvete kan köpa något till mig själv för. Skor, handväskor, möjligheterna är oändliga. Det är väldigt bra att vara händig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar