Och segraren är...

Först går man i godan ro, ensam mellan östra och västra flygeln, plockar ned tvätt, stryker lite och hade man haft katt hade den blivit påtvingad klappning.

Sen ramlar sonen in från översovning hos kompisar och anmäler att om fem minuter avgår bussen till stranden. Han skall åka med den bussen. Var finns hans badbrallor, var finns handduk, var finns solskyddsmedel?

Ja, sånt vet ju jag, förstås, det är dylika detaljer jag går och funderar på när jag är hemma. En slags minnesträning för medelålders. Jag pekade åt olika håll och frågade samtidigt hur det var tänkt med matsäck. Det var inte tänkt med matsäck, var fanns matsäcken?

Den fanns inte. Jag hade inte gjort den eftersom jag inte vetat om att något behov av en sådan fanns eller skulle komma att finnas. Här tittade sonen besviket på mig. Börjar jag lägga av mig? En riktig mor har väl intuition vad gäller sina barn? Förutser deras behov innan de själva ens har upptäckt dem?

Jo, så är det. Jag skämdes, och bestämde mig för att minnesträningen framöver får intensifieras och även innehålla inslag av skådande in i framtiden.

Sedan fick jag lägga skuldkänslorna åt sidan för att gå igång med mina försummade modersuppgifter och nu, tio minuter senare har jag praktiskt taget tagit guldmedalj i strandmatsäckstillverkning. Från noll till tillverkning av 1 ½ liter blandad saft, kall pyttipanna inklusive jonglering med knivar (jättenära att jag hade fått stå i köket hela dagen, fastnitad genom högerfoten av en köttkniv), dressing i fina burkar, kanelbulle i plastpåse, dubbelmacka i plastpåse, drickyoghurt, frysklamp, insmörjning av rygg och "bye, bye, ha det så bra, skall du inte ha en brassestol med dig, jaså inte det", på mindre än fem minuter.

När jag ändå hade tempot uppe plockade jag raskt undan överblivet matsäcksmaterial in i kylen igen, stoppade in den lömska köttkniven och andra verktyg i diskmaskinen, mr-musclade bänkskivorna, torkade, hörde ett litet "pling" när solen reflekterades i den blänkande rena ytan och log belåtet. Samt konstaterade att jag hade glömt bort att även jag kanske skulle äta något för omväxlings skull.

Så nu får jag ta fram hela härligheten igen. Utom köttkniven. Han får stå i mörkret i diskmaskinen och skämmas.