Jag såg för ett tag sedan, ganska länge sedan faktiskt, filmen The bucket list med bland annat Jack Nicholson. En himla bra film om två cancersjuka män som möts på sjukhuset. Ja, det låter kanske inte så livat, men det var det faktiskt.
Männen, en rik och en något mindre välbesutten, skådade döden i vitögat och fick därefter för sig att de skulle upprätta en "bucket list", en lista över prylar de ville hinna med innan de dog. Och sedan skulle listan betas av.
Jag har redan börjat på min bucket list. Vill ju inte att det skall bli stressigt när jag närmar mig 85-årsåldern och har massor av saker kvar att göra men bara tio år att leva. En del av sakerna lämpar sig dessutom bäst att åtgärdas innan jag fyllt 70. 60, kanske. Dessa är:
1) Flyga helikopter
2) Flyga luftballong
3) Jogga i Central Park, New York
4) Äta middag på någon av Gordon Ramseys restauranger och skicka en hälsning att jag tycker han bör tagga ned lite. Kanske skulle kognitiv beteendeterapi vara något för honom. Jag har en klasskamrat från grundskolan som är hypnoterapeut, säkert hade han kunnat få honom att uppträda med något större värdighet gentemot sin omgivning.
5) Vara sommarvärd i P1.
6) Vandra pilgrimsleden till Santiago de Compostella. (Men sova på hotell på nätterna och ha någon annan till att transportera bagaget mellan dessa.)
7) Köra Ferrari. Jag har åkt. Nu vill jag köra.
8) Vara ledig en hel sommar.
9) Bo på varmare kontinent en hel vinter.
Ja, det är så långt jag i min anspråkslöshet har kommit hittills. När jag var liten hade jag som högsta mål att äta kaksmet och choklad i sådan omfattning som jag själv bestämde, inte mamma eller mormor. Mina anspråk har utvecklats något sedan dess...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar