Ta bort och Klorin

Det finns två produkter i mitt hushåll som går varma, i synnerhet under sommaren. Dessa är "Ta bort" och "Klorin".

Man skulle kunna leva i villfarelsen att när barnaåren var lyckligen överståndna, så skulle även den huvudsakliga fläckbekämpningstiden i ens liv vara över. Så icke fallet. Tonåringar smutsar ned sig i tämligen samma omfattning som femåringar. Och med samma fläckar. Fast utspridda över större ytor.

Sonen har en speciell förkärlek för att spilla choklad, alternativt i mer godartade fall, chokladglass på sina t-shirts. Överallt. Chokladfläckar uppstår även i sällsynta fall på ryggen, oklart hur han lyckats med detta. Dessutom förekommer det fortfarande att både brallor, gärna ljusbeiga shorts för att göra utmaningen större, och t-shirts respektive skjortor levereras med gräsfläckar.

Dottern å sin sida fokuserar mest på att smutsa ned sina vita textilskor med så svårforcerade beståndsdelar som möjligt. Jag levererar ett nytt, kritvitt par skor på eftermiddagen, och har ett gråsvart dito som möter mig i hallen på morgonen. Någonstans tycker man det borde säga sig själv att man inte tar de vita tygskorna om det regnar ute och man planerar att gå över åkrar och ängar. Jag brukar försöka säga det själv men hinner oftast inte meningen ut innan dörren har stängts och skorna är på väg mot närmaste lervälling.

I början av säsongen började jag optimistiskt med att endast tvätta de fläckade kläderna och skorna i tvättmaskinen. De kom ut med samma fläckar som när de stoppades in i maskinen. Numera är jag proffs. Fläckiga kläder kommenderas av omgående, Tabort sprejas på, lilla nagelborsten i badrummet anlitas för skrubbning, helvita plagg får en rejäl skjuts med Klorin, och först därefter tvättar man som vanligt.

Ett plagg som legat i blöt med Klorin bör emellertid inte tvättas i samma maskin som kulörta kläder. Om man inte vill att dessa skall få slumpmässiga batikmönster, förstås. Har jag lärt mig...

Taborten och Klorinen har numera sina hedersplatser i grovköket. Tidigare stod de otillgängligt till, långt uppe på ett skåp. Nu förvarar jag dem på i princip samma tillgängliga sätt som en Hollywoodfru förvarar sin lilla rosa pistol. Vi vill båda ta bort något, med skillnaden att jag kan nöja mig med att det jag vill ta bort finns kvar, fast osynligt.