För det mesta går jag in i en barnfri vecka med dagarna eller snarare kvällarna som oskrivna blad. Tanken är att jag skall ägna tiden efter jobbet åt att läsa böcker, tänka djupa tankar, träna, renovera på huset, undersöka om jag blivit så tjock att jag börjat odla navelludd, plocka ögonbryn, raka benen, måla naglarna och läsa tidningen, inte bara Omkretsensidorna i Sydsvenskan, de artiklar som handlar om Vellinge.
Blir det så? Sällan.
På något mystiskt sätt lyckas jag fylla samtliga kvällar i ett nafs, ofta fyller jag även helgerna, och när veckan är slut och barnen återtar sitt territorium, är även jag slut. Jag har funderat mycket på hur det går till, men jag har inte kommit fram till något rimligt. Jag tror att det är ett mysterium, på samma sätt som Bermudatriangeln, UFOn, ringarna i de amerikanska majsfälten samt storkens förmåga att placera rätt barn på rätt trapp utgör mysterium.
För det mesta ger jag upp och accepterar mitt bittra öde. Framför mig denna vecka har jag en fotbollskväll, en cocktailpartykväll, en myskväll, en kväll med wining and dining och en väninnekväll. Rätt bra kvällar allihop.
Och med tanke på det skall jag inte klaga. Jag kan ju alltid pilla navelludd om två veckor. För då är kvällarna som oskrivna blad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar