Revirks segnälkab

Att det händer saker på utsidan när man blir äldre, det har jag känt till länge. Saker söker sig söderut, skinnet lossnar från benen, ådror man misstänkt funnits där under någonstans och hållit en varm under kyliga vinterdagar omgrupperar sig och placerar sig precis under huden. Sådant.

Till viss del har jag varit medveten om att det händer saker även på insidan när man blir äldre. Synen blir sämre, hörseln blir sämre och hos en del havererar förmågan att lära sig använda ny teknik såsom mobiltelefoner, Facebook och vattenkokare.

Min kropp har emellertid tagit denna utveckling ett steg längre. På senare år har jag nämligen börjat skriva baklänges när jag skriver med datorns tangentbord.

Jag tänker att jag skall skriva ett ord, jag skriver ordet, jag läser det och ser då att jag har vänt hela eller delar av ordet bak-och-fram. Vill jag skriva "tidig" skriver jag "gidit". "Honom" blir "homon", "telefon" blir "tefelon", "kakan" blir "nakak" och så vidare i all oändlighet. Idag skulle jag skriva ordet "VANILJSÅS" på inköpslistan med versaler för hand, och jag var tvungen att verkligen överlägga med mig själv innan jag fick ordning på om jag borde skriva "LJ" eller "JL" för att få rätsida på ordet "vanilj".

Kan man få dyslexi (här skrev jag självfallet sydexil) på gamla dar eller är detta ett tecken på begynnande Alzheimers?

Jag oroar mig emellertid inte nämnvärt. Så länge jag känner igen i efterhand när det har blivit fel och så länge jag vet vad vaniljsås är, så tycker jag att problemet går att leva med. Det blir värre den dagen jag skriver vaniljsås på inköpslistan men planerar att köpa Svinto. Effekterna vid användandet kan bli överraskande...

(När jag var liten kunde jag sjunga "Göta kanal lummig och sval, här simmar sällan någon haj eller val" baklänges. Jag vet inte om det har något samband.)