Sex and the Österlen

Den här helgen skulle ha blivit en "Sex-and-the-Österlen" helg med väninnorna. Vi skulle ha tillbringat tiden med djupa samtal, vin, mat och mellan varven tagit på oss glasögonen och ägnat oss åt de strålande utsikterna åt alla håll över de österlenska vyerna.

Istället fick jag feber och en trötthet motsvarande tredje dagen efter förlossningen och fick stanna hemma. Vilket innebär att jag får tillbringa helgen med att prata med mig själv, intaga vatten, Ipren och titta på teve med fötterna högt.

Alternativen går att jämföra. Mitt förlorar.

Det värsta är att när jag inte har ork att göra saker utan bara vill ligga ned och vila, har jag plötsligt tid på mig att fundera över saker jag BORDE gjort och till slut ligger jag där med alla stresshormonerna på fullt påslag tills jag med ett rytande slänger undan täcket, kryper genom sovrumsgolvet och försöker ge mig på det jag har tänkt ut att jag borde göra. Trots att jag inte kan stå upp.

Således har det hänt att jag har suttit och strukit jättehögar med tvätt under rysningar av nästan 40 graders feber. Om man sänker ned strykbrädan till lägsta hacket och sätter sig på en kudde så funkar det. En lärdom är dock att det är bra att inte ha strykjärnet på högsta värme. Man är lätt lite avtrubbad när man har feber och inte lika flink med att lyfta upp järnet när det har legat på samma fläck på skjortan för länge. Märkte jag.

Jag har även legat på golvet i köket och gjort rent ugnen vid någon influensadrabbning där jag plötsligt kommit att tänka på att det var länge sedan ugnen skrubbades. Och jag har sprungit och hållit i sonens cykel och försökt lära honom cykla när jag hade dubbelsidig lunginflammation. Det var väldigt jobbigt att springa med konstant hosta och hög feber, men han var snabb med att lära sig. Förmodligen för att han trodde att han skulle bli moderslös om han drog ut på utbildningen för länge.

För några år sedan arrangerade jag middag för åtta personer samma dag jag fått gå hem från jobbet med frossbrytningar. Att ha gäster vid ett sådant tillfälle var kanske lite onödigt, och dessutom inget jag låg i sängen och räknade ut att jag skulle arrangera. Det var bestämt sedan tidigare men jag tyckte i mitt omtöcknade tillstånd att det kändes onödigt att ställa in bara för att jag hade influensa.

På något sätt klarade jag av att både duka, fixa mat och servera. Däremot mindes jag inget av kvällen i efterhand. Maten var slut och diskmaskinen full med disk så någon måste ha varit hemma hos mig, men mer än så kan jag inte berätta. Jo, att ingen på något mirakulöst vis blev smittad. Den aspekten slog mig inte förrän i efterhand.

Idag har jag emellertid inget att stryka, ugnen är rengjord och jag skall inte ha gäster på middag. Jag funderar emellertid lite på om jag skulle kunna måla lite på planket om jag drar fram solsängen så att jag kan ligga ned samtidigt?

Det skulle kunna fungera...