Hemma igen

Vi har nu återvänt efter två veckor i Turkiet. Motvilligt från min sida. Jag erbjöd mig faktiskt att stanna kvar och osjälviskt ägna mig åt att kvalitetssäkra hotellen på heltidsbasis. Känner att jag skulle kunna brinna för just den viktiga frågan. Erbjudandet togs svalt emot.

Föreslog därefter, då det bråkas där nere ibland, att jag skulle kunna bygga dem en fin krisledningsorganisation på regeringsnivå mot smärre ersättning (hotellrum med havsutsikt och all inclusive). Någon gäspade. Ingen svarade.

Bad slutligen att få stanna kvar på humanitära grunder. Ordet asyl kom upp. Och med tanke på att jag skriver detta från min svenska soffa, belägen i Sverige, kan ni själva räkna ut hur den idén togs emot.

Innan jag lämnade Sverige för några veckor sedan städade jag huset, tvättade och strök all tvätt, rensade bort ogräs och lämnade en mönsterträdgård med tillhörande hus, om jag får säga det själv.

När jag kom hem såg det ut som om huset och trädgården stått obebodda i generationer. Hade jag inte vetat bättre hade jag undrat vem som toppdressat och gödslat min gräsmatta medan jag var på semester. Hela sommaren har jag haft en gräsmatta bestående av ett tunt halmlager, mycket lättskött. Nu hade jag en äng med så högt gräs att mindre kor kunde leka kurragömma.

Inomhus hade spindlarna härjat fritt. Det hängde flugkadaver i diverse nät överallt och bakom toadörren satt en spindel stor som en mindre kattunge och slickade sig om fötterna. Han hade uppenbarligen levt gott. Dessutom var det dammigt, grusigt på golvet och flera krukväxter hade valt att droppa sina blad helt okontrollerat här och var på golven. Usch. Det bar mig emot men jag fick genast gå igång med att städa igen.

Och helt plötsligt var vi hungriga men när vi gick till matsalen fanns det inget puttrande i grytorna. Hemma är det jag som är kocken. Hade glömt det.

Har man varit på semester och intagit alla måltiderna på restaurang i två veckor är det viktigt att inte övergången till det vanliga livet blir för abrupt. Mot mina principer åt vi därför köpepizza igårkväll. För avtändningens skull. Idag trappar vi upp med att värma något färdiglagat från frysen. Någon gång i nästa vecka planerar jag att försöka laga något på egen hand. Kanske.

Någon hävdade att jag skulle i tänka i termer av spis och grill och genast gå igång som vanligt, men det gick inte. Jag mindes varken ordet "spis" eller "grill". Har dock ett svagt minne av ordet "mikrovågsugn". Det ordet skapar positiva vibrationer i nackhåren. Kan vara något jag har använt mycket i mitt tidigare liv. Pro-semester-livet.

Idag har jag haft en dust med gräsmattan. Funderade länge på hur jag skulle säkra upp segern mot naturen. Handgräsklipparen kunde vara ett för klent vapen. Försökte kolla med någon närboende bonde om jag kunde låna en slåttermaskin en stund men ingen ville låna ut.

Istället gick jag igång med handjagaren. Och har nu blåmärken på revbenen efter alla tillfällen där klipparen tvärstoppade men jag fortsatte.

Och sammanfattningsvis tycker jag nog att det var bättre att bo på hotell med all inclusive. Det enda som gjorde ont där var de gånger jag råkade sätta mig på plastgallret vid poolkanten. Då blev man lite randig i hullet en stund men efter en vecka hade jag lärt mig att det var bättre att sitta på kakelkanten.