Message from Cyprus

Ibland får man för sig att räta upp de små felaktiga penseldragen i hushållet. Sällan är dessa utredningsuppdrag planerade utan man liksom ramlar över dem, börjar peta i dem och till slut sitter man och sorterar gem i storleksordning, provtänjer gummiband för att kunna slänga de som torkat, sorterar bort trosor med så bristfällig resår att man måste ha tajta kjolar för att de inte skall kasa ned och tvinga en att gå som en geisha, och kastar strumpan man lagt åt sidan för att man hoppades att dess borttappade make skulle dyka upp (vilket han inte gör förrän man slängt makan i soporna och Resta varit och tömt soptunnan). Sådana saker.

För några veckor sedan letade jag efter en tom plånbok att ha med till Turkiet och förvara turkiska pengar i under våra shoppingrundor. I mina arkeologiska utgrävningar hittade jag flera gula Forexkuvert med alla möjliga valutor i, några Euro, en handfull danska slantar med hål i och ett tjockt kuvert med cypriotiska pundsedlar. Jag planerar inte att åka till Cypern i brådrasket och det kändes trist att ha en packe pengar liggandes i lådan till ingen nytta. Dessa skulle kunna växlas tillbaka till svenska kronor och handlas något användbart för. Skor till mig, till exempel. Eller en ny handväska.

Mitt kvinnliga sjätte sinne började emellertid raskt fundera på hur det egentligen stod till med förekomsten av cypriotiska pund nuförtiden. Fanns de kvar, överhuvudtaget, eller hade de förvandlats till Euro? En snabb flukt i Forex valutaomvandlare visade att det inte längre fanns något som hette cypriotiska pund. Däremot fanns det Euro. Punden hade gått till pundhimlen redan 2007. Inväxlingstiden hade gått ut 2009.

Tråkigt. Mycket tråkigt.

Men skam den som ger sig. I ett tidigare liv var jag Sherlock Holmes och det har jag ständigt stor nytta av. Diverse analyser av diverse Internetsidor gav vid handen att man kunde växla in gamla pund om man åkte till Centralbanken i Nicosia. Och dit åker man ju stup i kvarten.

Jag surfade vidare och hittade en mailadress till banken, varpå jag på bästa skolengelska författade ett trevligt brev där jag frågade om jag, som inte skulle ha vägarna förbi banken inom det närmaste, skulle kunna göra på något annat sätt för att få växlat mina pengar.

Relativt snabbt fick jag svar från en cypriotisk kvinnlig banktjänsteman vid namn Ekaterina som sa att jag kunde skicka dit pengarna med post, uppge Swiftkod och Iban och diverse annat mystiskt och sedan vänta. Jag skulle vara beredd på att vänta länge, för de hade MYCKET att göra på hennes jobb. Väldigt mycket. Jag funderade på att skriva några rader om hur mycket JAG har att göra på mitt jobb, men sen kände jag att det kanske inte var att rekommendera om jag ville ha hennes hjälp. Man skall inte reta den hand som håller i ens pengar, det är ett gammalt kvinnoordspråk.

Jag drog istället igång skolengelskan en gång till och skrev ett brev med så mycket ödmjukhet och förståelse för hur mycket man har att göra på cypriotiska banker att jag nästan blev tårögd själv. Efter tre långa stycken fulla med deltagande och medkännande vågade jag referera till mina bifogade sedlar och i all anspråkslöshet antyda att det hade varit trevligt att få dem utbytta mot svenska och insatta på mitt konto. Om det inte var för mycket begärt. Vilket år som helst, när de inte hade det stressigt.

Därefter klistrade jag igen kuvertet, betalade 22 kronor för ett par frimärken och lade hela kalaset på lådan. I full förvissning om att pengarna var by gonze for ever och att jag aldrig skulle få några svenska stålar i utbyte. Men då hade jag bara förlorat 22 kronor, och hemma i lådan skulle de aldrig bli till någon annan nytta än som reservpengar till Monopolspelet, så friskt vågat hälften brunnet, som pyromanen sa.

Sedan glömde jag det hela.

Idag, när jag hade det tvivelaktiga nöjet att betala månadens räkningar, inledde jag aktiviteten med att undersöka om jag hade några pengar på kontot att betala med. Det brukar gå bättre och snabbare då. Överst bland händelserna på kontot var en insättning på 1200 kronor med en helt obegriplig verifikationsrad. Märkliga uttag är jag van vid, men märkliga insättningar händer i stort sett aldrig. Jag klickade och såg till min stora förvåning att jag fått pengar från Ekaterina på Cypern.

Mina små sedlar från byrålådan hade blivit 1200 svenska riksdaler. Jag blev nästan stum. Skor virvlade förbi för min inre syn.

Nu skall jag författa ett tackmail till Ekaterina. Och frågan är om jag inte skall ha vägarna förbi centralbanken i Nicosia någon gång trots allt. Kanske tar jag med en påse Pågens gifflar. Det kan de vara värda, så mycket som de jobbar på den arbetsplatsen.