För tidningsrubrikernas skull

Häromdagen gick en trädfällare lös i min trädgård och sågade ned den där jättelika, gröna skapelsen som stått och gnagt på min husvägg så länge jag har bott här. Och av storleken att döma något decennium innan dess också. Tujor var det, sa han, trädfällaren. Flera dessutom. Jag har stubbar överallt numera.

När tujorna försvann blev hela trädgården annorlunda. Ljusare och luftigare och dessutom stod det väldigt klart att vindskyddet till uteplatsen måste målas. Roliga saker för ofta tråkiga saker med sig, har jag upptäckt. Utöver det noterade jag att det växte en knippe elsladdar från husväggen. Jag vet av erfarenhet att sladdar som inte ser så mycket ut för världen kan kopplas ihop med andra saker som ser väldigt mycket ut för världen, och så blir det hela jättebra. Jag åkte raskt iväg och köpte en utelampa.

Statusen nu är följande:

• Väggen och sladdarna finns.
• Lampan finns.
• Mittbiten saknas. Det vill säga den behörige elektrikern.

Jag har ett gott självförtroende och känner mig behörig till det mesta, och öppnade därefter med friskt mod förpackningen som utelampan låg i. Troligen var det inte så svårt att koppla ihop tre sladdar med varandra, jag har ju faktiskt hängt ihop med en elektriker i många år i flydda dar och vet att man inte parar ihop sladdfärger efter vad som är snyggt utan efter vilka färger som är lika varandra. Med den kunskapen kommer man långt.

I lampan fanns tre sladdar: fas, nolla och jord (brun, blå och gulgrön). Önskvärt hade varit att motsvarande fanns på väggen. But no. Där vimlade det. Sladdar och sockerbitar till höger och vänster och bara två lösa tåtar, en brun och en blå. Kändes som om det hade varit bra om en gröngul hade varit ledig också. Med tanke på att lampan skall vara ute och lysa.

Min vana trogen tog jag en bild och lade ut på Facebook med en enkel fråga om hur jag skulle koppla. Jag har flera elektriska vänner på Fb och var säker på att jag inom fem minuter skulle ha pedagogiska instruktioner och inom tio minuter var klar och lysande.

Jag är optimistisk i vissa sammanhang.

Ju mer behörig elektriker som svarade, desto tydligare var budskapet om att jag skulle låta en riktig, behörig elektriker göra jobbet. En sån som jag ringer, bokar, öppnar upp och sedan betalar en räkning för.

Känns mycket tråkigt att behöva dra till med så drastiska åtgärder för en ynka lampa. Men eftersom tidningsrubrikerna om säkerhetschefen som gjorde ljusbåge och orsakade strömlöshet i halva byn skrämmer mig mer än en liten stöt, så har jag redan mailat hovelektrikern.

Helt i onödan, egentligen, för hade jag bara fått testa lite så hade jag säkert klarat ut det hela. Men för tidningarnas skull...