Skinkmacka med äppeljuice

På morgnarna får mitt lilla gullegryn, den snart femtonårige, gänglige och finnige sonen, frukost på sängen. Dottern kunde också fått det om hon velat, men hon har för länge sedan avvecklat servicen. Jag bredde för mycket margarin på mackorna, ostskivorna var för många, skinkan inte god och morgnar jag serverade yoghurt som surprise var hon istället sugen på gröt. Och vice versa.

Ingen frukostbricka för dottern.

Sonen däremot står ut med konceptet fortfarande. Han sparar tid på att jag gör frukosten och kommer upp med brickan och tid är sömn. Skitsamma att jag ger honom tunnbrödsrullar när han egentligen velat ha bullar. Han är ändå inte vaken när han äter. Och för mycket smör eller ost kan det inte bli.

Idag hällde jag som vanligt upp äppeljuice i ett glas och ställde glaset på den blåa brickan (den rosa brickan stod och samlade damm under tiden). Sedan slog jag på stort och gjorde en varm dubbelmacka i smörgåsgrillen. Är det torsdag så är det. Jag funderade på att gå ut i trädgården och hämta en höstaster som jag kunde sätta i en vas på brickan men förkastade efter en stunds överläggningar idén. Han hade sannolikt ätit upp den i sömnen. Och man vet inte med dagens föroreningar vad det kan innebära för mag- och tarmkanalen.

Skridandes som en Lucia gick jag med brickan i båda händerna uppför trappan. På något sätt slant jag med handen när jag skulle öppna sonens rumsdörr samtidigt som jag balanserade brickan med vänster hand och det bar sig inte bättre än att jag välte äppeljuiceglaset så att hela brickan förvandlades till ett blått hav med dubbelmackan som en bilfärja flytandes i mitten. Även jag blev full av äppeljuice och ännu en del hamnade på laminatgolvet. Det är märkligt hur mycket äppeljuice det blir av ett glas. Något för Jesus att göra något för mänskligheten av.

Med en suck torkade jag upp på golvet, sköljde ren brickan, gjorde en ny macka, hällde upp ett nytt glas juice och gick upp och spred moderlig värme i pojkrummet. Sonen öppnade inte ögonen.

När jag kom ned låg den första mackan på diskbänken i samma tillstånd som en nyligen använd bilsvamp. Såg god ut men kändes väldigt blöt. Synd att slänga dock, jag hade lagt på mycket ost och skinka mellan brödskivorna. Jag bestämde mig för att torka den i smörgåsgrillen.

Medan jag sminkade mig, borstade tänderna, tömde en maskin tvätt, dammsugade hallen och lite annat liknande som man gör på morgonkulan, torkade mackan i smörgåsgrillen. När jag var redo för avfärd tog jag ut den. Inte längre svampig men inte helt torr heller. Fick duga. Jag stoppade den i en plastpåse och tog med den till jobbet.

När det var lunchdags var den perfekt. Inte för torr, inte för blöt. Och smakupplevelsen var helt ny. Det är inte var dag man äter ost- och skinkmackor med senap och marinerad i äppeljuice.

Fast jag kanske inte skriver upp receptet. Nej, jag gör nog inte det.