Höra talas om

Idag är det dagen efter valet. Jag har jobbat för att arrangera detta val i min kommun i mer än ett år. Den första tiden i spridda skurar och den senaste månaden dygnet runt. Att umgås så mycket är lite för intensivt även för det mest sprudlande kärleksförhållande. Börjar man nöta på varandra retar man sig så småningom på små detaljer och egenheter. Dessutom vill man till slut göra tjejgrejer ensam. Utan att valet ringer i mobilen hela tiden och vill ha nya valsedlar, väljarförteckningar eller kuvert.

Kulmen kom igår när jag började jobba 6.30 och kom hem till sängen framemot 2.30 dygnet efter. Fritiden fick inte riktigt plats bland detta vilket kändes dumt, ju mer jag tänkte efter. Man får inte glömma andra värden i livet bara för att man har ett förhållande. Sen tyckte jag synd om mig själv och eftersom jag är väldigt empatisk så blev jag nästan gråtfärdig av medkännande med min person. Det var väldigt, väldigt synd om mig.

Så idag vill jag inte höra talas om politik. Inte alls. Inte imorgon heller.

Jag vill bara höra talas om andra saker. Ett dussin gröna dammsugare, t ex, som alla är mina. Eller två veckors semester i Thailand, som någon liksom bara bjuder mig på. Eller att Simon & Thomas skall göra om mitt hus, med den reservationen att jag får vara med och planera. Vill inte ha påfågelstapet, lila lampor till limegrön matta och en levande björk i vardagsrummet. Min smak är mer klassisk och det hade varit trevligt att höra talas om att Strix Television erbjuder mig 100 000 i månaden i fyra år för att inspirera och visa Simon och Thomas tillrätta i inredningsdjungeln.

Sånt skulle jag vilja höra talas om.

Fast jag hör inget. Undrar om jag börjar få dålig hörsel?