Idag har jag ägnat arbetsdagen åt att ta emot, räkna, registrera och sortera för sent inkomna förtidsröster, ambassadröster och brevröster från utlandet. Allt detta och även allt tidigare räknande i samband med valet har väsentligt speedat upp min förmåga till huvudräkning. Numera kan jag addera t o m tvåsiffriga tal utan miniräknare.
Jodå. Ler stolt.
Och säkert har jag nytta av denna kunskap vilken dag som helst. Rätt som det är kommer den stora IT-kraschen när varken Excel eller datorns kalkylator fungerar. Vips sitter hela världen handfallen medan jag glatt arbetar vidare för egen maskin eftersom jag både kan lägga till och dra ifrån siffror. Jag ser nästan fram emot det. Det är alltid kul att briljera.
Medan jag räknade satt jag och tänkte på den kulinariska måltid som väntade hemma på kvällen. På morgnarna tar jag fram en frysburk och på kvällen äter jag innehållet. Oavsett vad innehållet består av. Ibland går det nämligen inte att avgöra på förhand vad som komma skall, isflaken kan skymma sikten när man kikar ned i burken. Sådana dagar är överraskningsdagar. Vardagsdramatik i sin prydno.
Idag visste jag säkert att dagens frysburk innehöll potatis- och purjolökssoppa med baconbitar, det syntes tydligt. Isflaken hade inte hunnit växa sig så massiva sedan infrysningsmomentet förra vecka. Och det var bra, för jag tycker mycket om sådan soppa och det har varit lyckat för arbetsmotivationen att ha soppan att se fram emot.
Överraskningar är också roliga om man är säker på att det som tinas och värms blir gott. Vissa saker är goda men blir ändå inte bra som middag. Spagetti med tinad, frusen hallonsylt smakar till exempel sådär ihop. Och ketchup skall man överhuvudtaget inte försöka ha till. Det funkar definitivt inte.
Vet jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar