Hålkortsstansare

Förr i tiden fanns det ett jobb som hette hålkortsstansare. Jag vet inte säkert vad en sådan hålkortsstansare gjorde hela dagarna, men jag kan gissa. Jag tror de stansade hål i hålkort.

Och jag har dessutom fantasi tillräckligt för att föreställa mig hur en hålkortsstansardag såg ut. Jag tror att hålkortsstansaren cyklade till jobbet, tog på sig en blå skyddsrock i omklädningsrummmet, gick in och satte sig vid sin arbetsbänk och med glatt mod satte igång med att göra hål i korten. Kanske klipptes det hål med en tång eller så hade man en liten maskin som man fick hjälp av, jag är lite osäker på den punkten.

Klockan 9 ringde en liten klocka och hålkortsstansaren och hans arbetskamrater gick och drack kaffe samt tog en liten smörgås under en kvart. Sen stansade de hål igen.

Klockan 12 hade de lunch. Då åt de dillkött i personalmatsalen under en halvtimme. Sen stansade de hålkort till klockan 14.30. Kaffedags.

Klockan 14.45 var alla tillbaka på sina platser igen, glatt stansandes. Klockan 16 cyklade de hem. Utan en tanke på ett enda av de hål de stansat under dagen. Utan att ligga sömnlösa och grubbla på om de glömt ett hål, om ett hål kanske inte mådde så bra och behövde tas omhand, det var sällan de låg och retade sig på ett hål som alltid tjurade eller kom försent, eller oroade sig till andnödstillstånd över att hålens gruppdynamik inte verkar fungera.

Sådant arbete har inte jag och ibland hade jag önskat att jag hade det.

Om jag skall beskriva till exempel den gångna arbetsdagen, så vet jag faktiskt inte hur jag skall gå tillväga.

Rock'n roll är ett sätt att beskriva dagen på, om jag vill antyda en lite positiv nyans.

Åka berg- och dalbana utan säkerhetsbälte och ståendes på huvudet under hela färden är ett annat sätt, kanske något tydligare.

Frågan är om hålkortsstansare är något man kan bli även 2010? Skall googla på det.