Sensmoralen

Idag har jag bevistat något som aldrig har setts förut i Sverige. Knappt någon annanstans heller. Jag har varit på invigningen av Falsterbo bird show, vilket är ungefär detsamma som Falsterbo horse show fast utan hästar.

Falsterbo är en av världens största rastställen för pippifåglar vid sidan av Bosporen och Galapagosöarna. Årligen samlas därför nästan lika många ornitologer som fåglar i Falsterbo. Sannolikt är det så att ornitologerna tittar på fåglarna men jag håller det inte för otroligt att det motsatta förekommer också.

I helgen man bland annat att kunna titta på fåglar på storbildsskärmar. En filmare med kamera riktad uppåt fångar de flygande fäna med linsen och en speaker berättar för alla oinvigda vad det är man ser.

De flesta besökare som var där idag verkade emellertid inte behöva någon guidning, av kläderna att döma kunde de mer om fåglarna än fåglarna själva. Jag stack ut i församlingen som en påfågel bland grönfinkarna. Kanske skulle jag tänkt i förväg på att högklackade stilettklackar inte var det mest lämpade underredet att trampa omkring på en hästsportsanläggning i. Ställde jag mig någonstans stod jag strax ordentlig förankrad i den skånska myllan och en vänlig kollega fick ta ett stadigt grepp om midjan och dra upp mig när jag ville mingla vidare. Det var roligt de första gångerna men blev lite tjatigt i längden.

Trätrallorna i partytältet gungade så att det kändes som om man befann sig på ett skepp i sjönöd när man gick mellan borden och jag tänkte underhållande tankar på hur det skulle vara att bli av med klacken mellan någon av brädlapparna. Om storstadsmänniskan skall ge sig ut på landet är det bra om man byter skor först, är sensmoralen.

Efter att ha vacklat omkring på gungande trätrallor och bland yviga grästovor åkte jag och en kollega vidare till våra röstningslokaler och kollade läget lite. Det var skönt att lämna landet och kunna gå som vanligt utan yttre assistans och jag sände tacksamhetens tankar till stad, asfaltsbeläggningar och det moderna samhället i det stora hela.

Sedan fastnade jag med klacken i en dörrmatta av gummi med små hål i och hade inte kollegan gått bredvid och varit nytränad i handräckning och skoräddning så hade förmodligen klacken gått av.

Om storstadsmänniskan skall ge sig ut överhuvudtaget är det bra om man byter skor först, är sensmoralen.