En enda liten vägglampa

Idag var vi en liten sväng på Ikea mellan alla andra hedersuppdrag. Jag skulle inte handla något större, kanske en liten lampa att ha ovanför soffan på sin höjd. Och för en sådan behövdes varken vagn eller gul kasse. Vi gick raskt och fritt utan att bli störda av att behöva bära eller dra något, det enda som störde var de andra Ikeabesökarna. De utgjorde verkligen störande attribut, de var många, gick långsamt i grupp, blockerade gångarna med stora bakdelar, barnvagnar och kundvagnar samt snurrade på stället, ändrade riktning utan att ha planerat det i förväg och tvärstoppade plötsligt, och blev därefter arga när vi trampade dem på hälarna.

Sånt kan irritera en om man är på det humöret.

Vi gick hit och dit, letade genvägar, hittade både Ikeas arangerade genvägar och några egna, och kom så småningom till kassorna. Där var kö. De stora bakdelarna, barnvagnarna och kundvagnarna hade kommit före oss fdit. Självscanningsköerna var emellertid obefintliga. Jag valde att vi skulle gå till en sådan. Vi och vår kundvagn. En sådan hade sällat sig till oss på vägen, förstår inte varifrån den kom. Och vem som hade lagt saker i den.

Två produkter klarade jag av att scanna, sen ville inte scannern scanna mer med mig och min roll begränsades till att hålla i produkten medan sällskapet scannade. Det tog tid men vi hade att göra hela tiden och då känns det roligare än att bara stå och hänga i en vanlig kassakö. När vi var klara skulle jag stoppa in mitt Ikeakort i ett litet kortfack. Det klarade jag. Sen skulle betalkortet stoppas in. I ett annat kortfack. Det tog det ett tag innan jag fattade. Auktoriserad hjälp från Ikea fick bistå.

Jag drog kortet, inget hände. Jag vände kortet och drog. Inget hände. Auktoriserad hjälp från Ikea fick bistå. Jag hade ett chip på kortet, då skulle man använda sig av det också, sa hjälpen.

Jag stoppade in chipet i kortläsaren, slog koden och fick reda på att kortet var ogiltigt. Eller koden. Eller båda.

Jag tog ut kortet och såg att det råkade vara Sibakortet jag försökte betala på Ikea med. Det gick ju inte, det förstår ju vem som helst. Jag satte in Visa-kortet. På rätt håll och med chip och allt. Då kom auktoriserad hjälp från Ikea. Man får inte hålla på och byta kort hur som helst, då måste någon nollställa systemet, slå en kod, greja lite i största allmänhet och först DÄREFTER kunde kundidioten släppas lös igen.

Jag lovade att göra rätt den lilla rest som återstod innan kvittot skulle komma. Jag höll löftet.

När jag fick kvittot såg jag att det stod 1 404 kronor längst ned. Det var himla dyrt för en enda liten vägglampa. Ännu märkligare var att jag aldrig köpte någon vägglampa...