tisdag 14 september 2010

Kvantfysiker

För en stund sedan kom högstadiesonen med fysikboken (övningsdelen, inte läsedelen) i högsta hugg och bad mig om hjälp med uppgift 9. Där stod:

"En låda väger 90 kilo. Att dra den tar 330 N. Hur mycket arbete krävs för att dra den fyra meter?"

Inte vet jag. "Stor ansträngning"?

Det är mer än 40 år sedan jag läste fysik på den djupa nivån och jag förstod inte ens på den tiden vad det handlade om. Hur mäter man arbete? I muskler?

Jag är förhållandevis bra på att läsa mig till saker och ting. Inte till den grad att jag förstår dem, men åtminstone till den grad att jag kan memorera ordalydelserna, tillämpa de obegripliga kunskaperna på liknande uppgifter och få rätt svar. Jag vet inte vad jag gör men jag gör det ändå och det håller. Så har jag klarat mig hela mitt 45-åriga liv och ännu har ingen bett mig förklara komplicerade ting med andra ord än de jag lärde mig utantill 1978.

Men sånt är onekligen enklare om man får titta lite i läsedelen först. Tyvärr fanns bara tillgång till övningshäftet. Skam den som ger sig, då surfar man på nätet. Jag surfade på nätet. Begrep ingenting av det, men fick idén att helt frankt hoppa över lådans vikt (kommer ihåg sedan 1978 att man ibland utsattes för villospår i läsetalen), multiplicerade 330 med 4, fick det till 1320, läste i facit att rätt svar skulle bli 1320, och var nöjd. God I'm good.

Nästa fråga var lättare:

"Om någon hjälper dig att dra lådan behövs bara en tredjedel så mycket kraft. Hur långt kan du då dra lådan på 1100 N".

Klart som korvspad. Har man varit med förr ser man snabbt samband i siffrorna och vet då rent intuitivt hur man skall räkna, även om man inte begriper själva uppställning. En tredjedel av 330 är 110. Och tittar man på 110 och 1100 så ser man ett samband. Det måste helt enkelt vara så att man kan dra lådan 10 meter, det kan inte vara slumpen att talen är så lika.

Jag löste alltså smidigt sonens svåra fysikläxa utan att ha en aning om varken tid, arbete eller effekt. Man får bara trycka in lite formler och se samband bland siffrorna så klarar man sig. Sonen vill jag skulle utveckla mina tankegångar fram till lösningen, lärarna har nämligen idéer för sig i stil med att barnen skall kunna förklara hur de räknat, men det lyckades jag prata mig ur. Jag hade inga tankegångar. Jag prövade mig fram, det brukar funka.

Men kvantfysiker skall man nog inte satsa på att bli med den metodiken...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar