Större fönster på planet

Vaknade för en stund sedan, helt utmattad. Vilket inte var så konstigt.

Inatt har jag nämligen varit passagerare i ett större jumboplan, kanske en Airbus. Tråkigt nog störtade planet och ännu tråkigare nog störtade planet rakt ned i havet. I filmer förekommer det att plan som störtar i haven flyter så att passagerarna bekvämt och fint kan vandra ut via vingen och hoppa ned i livbåtar varpå de, ibland efter vissa vedermödor med hjältar och fagra jungfrur i huvudrollerna, blir upplockade av lyxkryssare och sedan gifter sig alla på slutet. Åtminstone de som var singlar när flygresan inleddes.

Så skedde icke i min dröm.

Mitt plan brakade rakt ned i vattnet och fortsatte ned. Och där satt vi och funderade på hur vi skulle komma ut och upp till ytan igen. Att gå ut på vingen var inte aktuellt. Ingen dörr gick inte att öppna, det förstod jag genast, jag behövde inte ens pröva. Och på något märkligt sätt var det plötsligt jag som var ansvarig för hela räddningsoperationen. Ett tungt uppdrag för mina späda axlar, men jag grep mig an det hela med gott mod.

Först beordrade jag alla att sätta på sig syrgasmaskerna. Först sina egna, sedan skulle de hjälpa andra. (Jodå, jag har hängt med.) Sedan skulle flytvästarna på. Samma procedur, först de egna, sedan andras.

Slutligen beordrade jag besättningen att slå sönder rutorna med hammare. Busshammare. Sådana fanns lämpligt nog utplacerade med jämna mellanrum på planet. Då strömmade vattnet in och allt blev väldigt jäktigt med en gång. Därefter var planen att folket skulle simma ut genom fönstren och upp till ytan. Vad som skulle se där var jag inte på det klara med, jag brukar fokusera på att lösa ett problem i taget i akuta lägen.

Planen var bra, men som alla har den sina svaga punkter. Det var nämligen långt ifrån alla som hade kroppar lämpliga för utsimning genom fönster. Fönstrena är opraktiskt små. De som inte kom igenom fönstren tittade på mig och undrade hur de skulle göra. Jag visste inte. Paniken började komma.

Jag vaknade. Puh.

Att vakna är ett mycket bra sätt att komma ur besvärliga situationer på. Synd detta sätt inte alltid funkar i verkligheten...

Nu skall jag ringa SAS och be dem göra större fönster. Erfarenhetsåterkoppling kallas sådant.