Idag är det fredag och i helgen måste jag ta mig an de försummade ägodelarna. Har man ett jobb som tar mer än 40 timmar i veckan i anspråk, borde man inte ha 800 kvm trädgård och 200 kvm hus. Eller så borde man ha en man, en butler eller ett specialavtal med Hemfrid.
Fast det bästa och enklaste vore alternativet lägenhet. Det händer inte så mycket på en balkong som man inte tittar till på ett par veckor.
Det händer massor i en trädgård under samma tid.
Där kan man inte vända ryggen till det minsta, utan att gräset sätter igång att växa, grenar blir kala och vill bli nedsågade, äpplen mognar och dunsar i backen eller skriker på plockning, skalning och moskokning, eller att någon kommer förbi, på min beställning förvisso, sågar ned en hektar tujor varpå ett plank som stod bakom kikar fram och tjoar efter målarfärg, marken där tujorna stod måste grävas upp från rötter och fyllas på med matjord och nya plantor måste köpas innan hösten kommer.
Så detta skall jag göra de två närmaste dagarna. Jättekul.
Det roliga är att i perioder av stor stress, sover jag all tillgänglig sovtid. När perioden av den stora stressen går över, är jag så uppe i varv att jag inte sover alls. Arbetstiden och fritiden har för länge sedan kokats ihop till ett mischmasch där fritiden är lillebror och arbetstiden är störst och tar först. Det har jag lärt mig leva med. Men skall nu dag och natt börja blanda ihop sig med varandra så vete katten om jag blir så glad i längden. Inatt har jag t ex bara sovit högst undantagsvis men då har jag drömt om jobbet, så det räknas knappt. Och ändå var jag pigg och vaken innan klockan ringde.
Kanske håller jag på och förvandlas till en Duracellkanin. Jag hoppas isåfall jag blir en rosa variant. De vita blir så lätt solkiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar