Att skapa är smärtsamt

Efter att ha tagit bort mina rumsavdelare förra helgen, har jag levt med konsekvensen nivåskillnad i vardagsrummet utan list, och med en halvö av parkett som stack längre ut än vad det gjorde på sidorna, där rumsavdelarna suttit.

En vecka är fullt tillräckligt. Idag var det dags att åtgärda problemet.

Steg ett var att såga bort halvön. Steg två var att klä in den blivande raksträckan med en gul metallnivålist.

Först prövade jag att såga med en vanlig handsåg, den jag sågar ned träd med. Gick inte. För stor. Hade jag kunnat lyfta upp hela golvet, spänna fast det i garaget och sedan såga hade det varit lätt men det var inte aktuellt eftersom vitrinskåpet och matsalsmöblemanget hade fått hänga med på köpet och även om jag är seg så har musklerna sina begränsningar.

Sen prövade jag med en mindre metallsåg. Gick inte. Var lagom stor men ville inte såga, ägnade sig mest åt att klappa och gulla med golvet. Jag blev irriterad.

Sen googlade jag på nätet och förstod att jag behövde en sticksåg. Jag åkte iväg och köpte en sticksåg.

Jag insåg att parkettgolvet var hårdare än titan och när jag ändå var igång och sprätte pengar köpte jag därför även sågblad för hårt trä. För säkerhets skull kollade jag med den manlige försäljaren att maskinen och bladen skulle kunna para sig med varandra. Jag är av naturen misstänksam och har dessutom fått för mig att AEG bara vill vara ihop med AEG och Siemens med Siemens. Inget gränsöverskridande eller mångkulturellt i den branschen, inte.

Försäljaren övertygade mig om att jag var fördomsfull, att nya tider stundat och att de utan problem skulle förenas. Jag mitt nöt gick på det.

När jag kom hem ägnade jag en timme åt att skriva loss sexkantsskruvar, försöka fästa DE FÖR STORA sågbladen i sticksågen, misslyckas med det, istället skruva fast det medföljande sågblandet, försöka såga med det medföljande sågbladet, bryta det medföljande sågbladet, bryta en pekfingernagel ca 7 mm från nagelbandet räknat, stort blodflöde och ännu större smärta som följd, bandagera fingret, återgå till att såga med de manuella sågarna, lyckas med det av ren envishet, elakhet och frenesi, såga upp metallnivålisterna, sätta dem på plats, få fyra skruvar att se ut som frågetecken, ersätta dem med spikar (tålamodet var slut) och slutligen titta beundrande på slutresultatet.

Det blev inte så snyggt som om ett proffs hade gjort det. Det blev inte så snyggt som om en karl hade gjort det. Hade ett proffs eller en man gjort jobbet hade ingen av oss behövt bryta en nagel långt nedanför den nivå där den är tänkt att brytas. Men det blev gjort. Och att skapa är smärtsamt, det säger allla stora konstnärer.