Cykelreparatören

Tisdag: sonen fick punka.
Onsdag: mamma kör ned cykeln till cykelverkstan i annan kommundel.
Torsdag: mamma hämtar cykeln.
Torsdag: sonen får punka.
Fredag: mamma kör ned cykeln igen.
Lördag: mamma hämtar cykeln.
Söndag: sonen får inte cykla. Bara titta på cykeln.

Sammanlagt har dessa utflykter kostat mig 700 kronor i reparationer denna vecka. Och då ingår inte bensinkostnaderna. Det blir snabbt väldigt dyrt när man måste byta både däck och innerslang för att glasbitar har gått igenom precis allt som fanns in till fälgen.

Det positiva med det hela är att cykelreparatören börjar kännas som en nära vän till familjen. Vi pratade om att låta cykeln stå nere hos honom och så kunde sonen ta bussen ned om han ville cykla en liten runda någon dag. Förslagsvis skulle sonen då cykla på reparatörens innegård som är garanterat glasfri.

Cykelreparatören tyckte det var en bra idé. Jag tyckte också att det var en bra idé. Sonen hade invändningar.

Tråkigt.